Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
en modern spansk dramatiker.
problemet i denna pjes mindre klart. Det tyckes snarare
varit hans hufvudsak att skildra vissa karaktärer, som han
fört i våldsamma konflikter, och man måste erkänna att han
i så fall verkligen lyckats. Walter, den stränge, calvinistiske,
trångbröstade puritanen, som icke skyr något för att försvara
en religion, som han tror på, som är obeveklig i sina
dödsdomar, offrar tacksamhetens känslor för hvad han anser en
gudomlig rättvisa fordra, som blott har ett mål, det att
utrota kätteriet, och som slutligen dödar sin son genom sitt
blinda religiösa raseri — det är en karaktär, som är gripen
ur verkligheten och konsekvent tecknad. Walter, den ärlige
förföljaren, med sin hårda, stränga, obevekliga uppfattning af
religionens bud, är en typ, som man återfinner i alla
religioner och på alla tider. Där djup, sträng religiös känsla hinner
graden af fanatism hos en människa, som ej fått större
begåfning, ej har större bildning, där bildas alltid en Walter.
En svensk har nyligen efter min mening sant tecknat en sådan
karaktär. Jag menar modren i det mycket motbjudande, men
i mycket märkvärdiga poemet »Johannes». — Walter är mindre
sympatisk än Lorenzo i »Helgon eller vansinnig»? Men i grund
och botten är det samma hänsynslösa pliktkänsla, soqj är
utmärkande för dem båda. Med Lorenzo’s slut känna vi
medlidande, emedan han är en mera allmänt mänsklig idealist,
Walters slut väcker mindre vår medkänsla, ty hans
ensidighet,’ hans förblindelse lägger skulden för hans tragiska öde i
sådana lei, som egentligen väl icke falla inom konstens
område. Båda äro icke mindre sant tecknade, och särskildt
måste man framhålla det egendomliga i att en spanior kunnat
så teckna en sådan karaktär som Walters. En utmärkt
karaktär är också Jacopo, fritänkaren, ateisten, den entusiastiske
vetenskapsmannen, Servets lärjunge, och Echegaray har med
afsigt satt rationalisten bredvid pietisten. Mellan bägge står
Servet. Man frestas ibland att tro, att Echegaray i denna
karaktär velat lägga fram något af sin egen uppfattning.
Men behöfva vi säga — efter alt hvad vi förut sagt om
Echegaray, om denne egendomlige stämningsförfattare, om
detta våldsamt kämpande snille — att just här i teckningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
