Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
FÖRSVARSFRÅGAN. H
och våld. Men är förhållandet verkligen sådant? Är
försvarsfrågans lösning en sak, hvari hvarje tänkande svensk man,
om icke med sitt arbete, så åtminstone med sitt varma och
lefvande intresse deltager? Säkerligen icke! Fastmera är det
väl egentligen endast några få, som på grund af sin ställning,
vare sig inom regeringen, riksdagen eller pressen, ännu göra
några insatser i det långvariga reformarbetet. Den stora
allmänheten däremot synes känna sig mer och mer oberörd at
en angelägenhet, som dock djupare än någon torde ingripa i
hela nationens lif och sålunda mera än hvarje annan borde
vara af intresse för landets alla samhällsklasser. Träffar man
några uttalanden härom, så härröra de i allmänhet från
folkmöten eller liknande, politiskt omogna, församlingar och gå
därför också vanligen i negativ riktning. «Vi skola ej ruinera
oss genom vårt försvar», heter det från somliga, «vi behöfva
ej ikläda oss det preussiska militäroket», säga andra, och «vi
blifva aldrig anfallna, blott vi själfva hålla oss lugna»,
försäkrar en tredje. Lägger man därtill ett bjärt och vanligen
öfverdrifvet framhållande af militärpliktens inflytande på
emigrationen, så har man i stora drag, hvad folkmötena, det ena
efter det andra, uttala «såsom sin åsigt» i den vigtiga frågan.
Från den oförvillade och mera djupt tänkande delen af
nationen hör man däremot nästan aldrig någon meningsyttring.
Hvad den känner och tänker i denna sak, far man sällan veta,
och det är då ej underligt, om man misstänker den för att
med mera liknöjdhet, än hvad önskligt vore, betrakta det, som
förehafves på ifrågavarande område.
Erkännas måste dock å andra sidan, att tilldragelserna
på detta område under de senaste två decennierna varit föga
egnade att skärpa intresset hos de liknöjda eller att ingjuta
nytt mod hos dem, som börjat misströsta om en lycklig
utgång. Tio härordningsförslag under 16 år (1865—1880)!
Detta är i och för sig icke någonting hoppgifvande och utgör
ett sorgligt vittnesbörd på, att, om ock förmågan att bygga
upp å ena sidan varit mycket stor, så har dock förmågan att
rifva ned å den andra varit ännu större.
Det var vid 1880 års riksdag, som vi senast hade
tillfälle att bevittna en akt af den långvariga tragedien. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
