Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVARDA. 28
En flod af ljus i rymden spred,
Som regnets båge lätt, som stjärnan klar,
Utmed den väg han sågs i rymden följa,
Då han Livarda upp till himlen bar.
Framåt, framåt: och lik en väldig bölja
I breda slag hans engelsklädnad gick.
Dess glans så skär som morgonljusets blänkte^
Men blid ändå, som om därpå sig sänkte
I stilla klarhet månens blick.
Framåt, framåt: ur blåa djupen hördes
Ett outsägligt brus af harmoni,
Som själfva rymden känt en fröjd däri,
Att så dess sfrid äf snabba paret stördes.
Framåt, framåt: och snart för deras syn
Så fjärran skärseldsflamman lågar,
Att skenet blott likt stjärnan syns, som tågar
Från fastet ned och sjunker bort i skyn,
Så röd som blod vid himlens bryn.
III.
Och engelns hand så mildt den panna smekte,
Som stilla lutad mot hans skuldra låg,
Där flickans här i blonda ringlar lekte
Som gyllne våg, och engeln såg
På henne kärleksöm och kvad:
*0 säg, är det ej skönt, är du ej glad,
Livarda, säg, att fri ur pinan vara
Och uppåt mot de ljusa rymder fara,
Där salighetens fröjder evigt bo?»
Då gaf hon tyst till svar: «Ack, engel, jo!»
Och när hon detta sade, blyg hon höjde
Sin klara blick och log, men böjde
I vemods-tystnad stilla den
Så ned igen
Och teg.
En fråga sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
