Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3» GUSTAF II ADOLF.
De förtrycktas befriare,
Segrande i döden.
Det var de lärdes grafskrift, talad till och förstådd af hela
den bildade verlden.
Enklare voro den svenska folkvisans ord. En gång hade
hon firat sin hjelte, när han stod i lefnadsdagens
middagsglans, med denna krigsmanssång:
Gustave Adolphe,
Svenskes sköld och bistand\
Du mäktige krigshjelte
Både till vattn och land\
Din like jag ej finner
Under den klara sol,
Ej heller han upprinner
Här uppå denna jol.
Utaf sitt himmels fäste
Hafver Gud visserlig
Oss svenske män till bäste
Nedsändt och skickat dig,
Att vi kunnom oss hvila
Och tryggeligen bo
För fiendernas pilar
Under dina vingars ro.
Nu ljöd hennes enkla ton:
Ack, denne klagan qvider,
0, arme svenske mätt,
Nu och i alla tider
Evigt f ör ce och än:
i
Den ädlaste är slagen
På jorden nån tid vari
Det är det svenska folkets grafsång öfver Gustaf Adolf, en suck
af vemod ur Sveriges bröst, som på hans minnesdag genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
