Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
LITERATUR.
i hans teorier, säkert skall den öfvervägande lyda erkännande för
de oafytterliga framsteg på operans och harmoniens område, som
Richard Wagners uppträdande betecknar.
Författaren framlägger en uttömmande och med berömvärd
klarhet gjord framställning af de ledande grundsatserna i Wagner^
konstfilosofi, hämtad ur hans skrifter: Wagners teori om konsternas
samverkan till en totalitet i operan, hans musikhistoriska
uppfattning af musikens och dramats förhållande till hvarandra i operan,
hans språkteorier, hans stats- och religionsfilosofi m. m. Den
kritik författaren egnar dessa Wagners grundåsigter vittnar om stor
musikalisk beläsenhet och grundlig insigt i Wagner literaturen, på
samma gång som framställningen i öfrigt ger en intressant
repetitionskurs i musikens historia. Så visas — med Zeising — att
tom olika konstalster skola med hvarandra förenas, så måste städse
åt ett af dem inrymmas en verkligt beherskande ställning»,
äfvensom orimligheten ådagalägges af den på Schopenhauer grundade
uppfattningen af musiken csåsom själf en idé och därför af så
inre och andlig natur, att de allmänna yttre, formella
gestaltningslagarna såsom symmetri, proposition m. m. ej skulle vara bindande
för musiken». Å andra sidan framhålles t. ex. Wagners lyckliga
uppfattning af myten såsom den seriösa operans innehåll.
Författaren säger själf om dessa Wagners grundtankar: «De äro en
märkvärdig blandning af sofismer och missförstånd med
divinato-riska snilleblixtar. En granskning af dem måste nödvändigt blifva
öfvervägande polemisk, hvilket icke bör hindra oss att erkänna,
det de framsprungit ur en i många afseenden berättigad
oppositionell känsla». De slutsatser författaren drager ur Wagners teorier
tyckas stundom något hårddragna, såsom då han yttrar sitt
bekymmer för tonkonstens upplösning genom Wagnerismen. Det är
dock ett stort steg från teori till praktik. Själf säger författaren:
«Jag kan njuta af t. ex. Lohengrin och Tannhaüser nästan
odeladt, emedan dessa stycken redan såsom operor i vanlig mening
höra till århundradets yppersta produkter». Författaren nämner
däremot icke, hvad intryck åhörandet af Wagners senaste operor
gjort på honom personligen.
«Då Wagnerismen närmast är att betrakta såsom en åsigt*,
säger författaren i början af sin afhandling, tvarder det min första
uppgift att redogöra för densamma och granska den som sådan».
Författaren har härmed betecknat sin ståndpunkt som den formelt
ästetiska. Godt! Men bakom Wagners åsigt står en personlighet,
bakom denna personlighet ett folk och en tid. Då musiken alt
från sin födslostund vid kristendomens framträdande och alt
framgent måste vara ett uttryck af tidsmedvetandet, sådant det
upptages af känslan, så skulle vi gärna önskat, att författaren äfven
gifvit en bild af Richard Wagner själf, af hans lif och utveckling,
samt därigenom åskådliggjort, i hvad mån han blifvit påverkad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
