Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur lifvet
af
Anne-Charlotte Edgren.
"Barnet".
«Du ser ledsen ut i dag», sade den lilla doktorinnan till sin
man, då han kom in till middagsbordet efter en ovanligt lång
mottagning.
Han strök hennes hår från pannan, böjde ] tillbaka hennes
hufvud och kysste henne.
«Hur är det med barnet i dag, då? Du är litet^blek i dag,
tycker jag».
«Du får inte bli ond på mig, Rolf, men då du dröjde så
länge, lyssnade jag vid dörren för att höra hvem som var inne.
Och då hörde jag ett fruntimmer gråta och skratta om hvartannat,
— det lät så hemskt».
Doktorn fick en allvarsam min.
c Jag har ju förbjudit dig att gå in i kabinettet under min
mottagning», sade han. «Men då jag nu ser, att jag inte kan lita
på dig, skall jag hädanefter låsa dörren mellan kabinettet och
sängkammaren under mottagningarna.»
«Men hvarför skall jag aldrig få veta någonting? Tala om
för mig, hvad som felades det där fruntimret».
«En läkare talar aldrig om något om sina patienter, mitt barn
— det har jag sagt dig många gånger. — Och det är i alla fall
«ikke noget för Börnene, sa’ uglemor» tillade han med ett försök,
att anslå en skämtsam ton. «Hvad har du att göra med alt det
som är sorgligt här i verlden? Jag ser tillräckligt däraf. — När
jag kommer hem, vill jag ha litet solsken. Seså, skjut inte ut
läpparna så där, det klär dig inte.»
Han satte henne på sitt knä, kysste henne och jollrade med
henne, tills hon slutligen ej kunde låta bli att draga litet på
munnen.
Ny Sv. Tidskr. 4:e årg:s 2.a häft. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
