Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 .
RALPH WALDO EMERSON.
slägtets gemensamma arbete eller själfnödvändiga förbättring
gör Spencer (evolutionisten) det samma.
Emerson borde vara mera känd hos oss. Hans teoretiska
och sociala konfessionslöshet försvårar det, inom en mycket stor
flock af de läsande i landet. Men alla, åtminstone, som ingen
hjelp tillsvidare vänta af någon konfession, borde noga känna
honom.
Dock — här möta andra hinder. Han skrifver så
koncentreradt enkelt, att det förefaller de flesta konstigt, eller
sådant, att de ej kunna förmå sig tro, att han verkligen menar
just det han säger. För öfrigt är der ju — gent emot den
större allmänheten — mycket som är felaktigt i hans metod.
Han tröttar genom obarmhertig innehållsrikedom, äfven fastän
på det mest rättframma, aktningsfulla, förtroliga sätt meddelad;
och hans utvikningar, ja hans svalt allmänliggörande
exempel, hvilka ofta verka som en »kallsup» under det man badar,
de äro nu visserligen ej så nyckfulla, som de låta, utan
befinnas i längden upplysande, främja läsarens sjelfständighet
och »the right mood of broad scholarship», i stället för någon
viss tids tillspetsadt fina uppfattning af tingen; men de försvåra
onekligen läsningen. De hafva — sä att säga — något i
sig af för mycken kyskhet, utom för den hängifnaste läsare,
och i dennes mest vakna ögonblick. På ett enda af Emersons
korta essays kunde man studera i åratal, ehuru — eller just
derföre— att man far innersta meningen klar med ens.
Dermed har man, nemligen, ännu icke alls fatt veta, huru den
tillkommit. Man märker till en början ej, att Emerson är
filosof; hans godhet, hans ändamåls offentlighet kommer en
att glömma hans medel. Denne stränge tänkare säger sig
visserligen sjelf ibland böjd att skrifva på sin dörrpost: »Whim»
(nyck, oberäknelighet, egensinne). Dermed afser han dock
tydligen blott att frigöra sin läsare från frestelsen att blifva
hans eftersägare, icke från pligten att genom verkligt
sjelf-arbete uppdaga den strängt lagbundna ordningen i lärarens
tankebyggnad, som ju icke är ett utåt färdigt system, men är
ett genom de mest storslagna och ädla inre
jemvigtsförhållan-den strålande skönt fragment.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
