Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-SVENSK FILOSOFI. 144
nu lefvande främste representanter *) bland hvilka
åtminstone en och annan genom sitt framställningssätt erinrar om
den bekanta Talleyrand’ska satsen, att orden äro till for att
dölja tankarne.
I det band, som utgör det egentliga föremålet för denna
anmälan, behandlar förf. i första rummet Schelling, därnäst
Leopold och Tegnér, af hvilka den förfe från en modifierad
Lockeanisms, den sednare- från det allmänna bildade
medvetandets (vi skulle vilja tillägga: från den poetiska fantasiens)
ståndpunkt bekämpade Schellings lära, samt öfvergår slutligen
till behandlingen af Geijer, hvilken enligt förf. med Biberg och
Grubbe delar förtjensten att genom en fullkomligare utbildning
af den idealistiska kärnan hos Schelling hafva sökt öfvervinna
dennes pantheism och upphöja idealismen till spekulativ theism
samt därigenom utgöra en direkt förberedelse till Boström.
Med afseende pä Leopold kommer förf. till det resultat, att
han visserligen saknade öga för det positiva i hela den från
Kant utgångna idealistiska spekulationen, men att han
däremot hade en skarp blick för det motsägande i den
panthei-stiska åsigten, enligt hvilken det abstrakta göres till det
verkliga, det konkreta däremot till det overkliga. Hos Tegnér
anser sig förf. i trots* af hans skeptiska och i viss mån
nedsättande yttranden om filosofien finna en aning om en högre
och renare form af idealism, än den som var gifven genom
Schelling. Utan att vilja förneka detta, tro vi oss dock med
ledning af förf:s egen framställning kunna antaga, att för
Tegnér denna högre form icke var gifven i någon form af
filosofien, utan i poesien och religionen. Hos Geijer finner förf.
slutligen ett verkligt framskridande utöfver pantheismen på
grund af hans yrkande, att mångfalden måste antagas vara
lika ursprunglig som enheten och att personlighetsbegreppet
är det högsta i hela filosofien; däremot betraktar han det
såsom en hufvudsaklig brist hoß Geijer, att han bibehåller Schel-
*) Att vi härvid icke undantaga Wikner beror dels därpå, att denne
nu mera icke kan anses tillhöra Boströms skola, dels ock därpå, att
åtminstone en och annan af hans rent filosofiska skrifter lider af oklarhet
och svårfattlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
