Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teaterbref till Ny Svensk Tidskrift.
I.
Höstsaisonens märkligaste data, äfven i teaterhistorien, äro de
många och storartade jubiiéerna. Vare sig nu, att
teaterdirektörerna verkligen hysa så djup beundran för våra fosterländska
minnen, i hvilket fall de handlat vackert, eller att de i den
permanenta feststämningen sett en trollnyckel till våra dyrkfria kassakistor,
i hvilket fall de handlat klokt — ett faktum är, att de varit så
påpassliga, att man till slut nästan väntade tablåer om både Erik
Väderhatt och kungliga indelningsverket. Teaterdirektörer äro store
män — jag tror, att de tänkt klokt och handlat vackert.
Det första jubiléet, den 30 September, gälde Kungliga Stora
teatern, som då firade sin hundraåriga tillvaro. De praktfulla
tablåerna ansågos allmänt som festens glanspunkt.
Samma dag gafs å Nya teatern en festföreställning, hvarvid
uppfördes en gammal komedi, som heter «Svenska Sp rätthöken*.
Historieskrifvare, som läst den gamla dammiga luntan, ha skrattat
deråt och glömt den; literaturhistoria, som aldrig läst den, ha
skrifvit och sagt, att stycket är naivt och gammalmodigt. Men ett
konstverk synes aldrig den gammalmodigt, som vill betrakta det
med samma ögon, som dess egen samtid, och de, som ej vilja
betrakta det så, äro sjelfva sprätthökar, värda nesa och förakt tills
de bättra sig. Denna gamla ypperliga komedi, som borde tillhöra
vår nationalteaters ständiga repertoar, eger en förträfflig
karakters-teckning, scener, som äro perlor af humor och lif, en konstfull
dramatisk byggnad, och en dialog, som säkerligen kan täfla med
Holbergs. Stycket må vara hur mycket efterbildning som helst,
det är dock så genomsvenskt och vackert, att man får tårar i
ögonen af glädje och nationalfåfanga, och det mottogs också med
utomordentligt bifall. — De funnos som i denna gamla komedi
sågo jubiléets glanspunkt.
Hvad man dock saknade, liksom man alltid saknar samma
sak vid åskådandet af Moliére hos oss, var ett traditionelt
sceneri Af huru stort värde ett sådant är, vet hvar och en, som
sett Moliére på Théåtre Frangais eller Holberg i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
