Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERJBREF. 165
en i förtid sprungen mina straffas emellertid hans oförskämdhet.
Förbättringen blir dock blott lekamlig, han förlorar sina
vänner och beundrarinnor, får nöja sig med ett våp till hustru, och
är i det afseendet ännu olyckligare än Stensgård, att ingen enda
i honom ser ämnet till någon landshöfding. — För resten går det
mycket svenskt och fryntligt till i detta skådespel. Der ätes,
drickes punsch, kokas kaffe, dammas och sättes upp gardiner. Der
fins en långsynt doktor och en närsynt student, en hederlig
landtbrukare och en lättsinnig löjtnant, en svägerska och en kruka,
muntra flickor, allvarsamma flickor och flickor midt emellan, och
slutligen en hurtig piga, som talar det bekanta teatejpjes-landsmålet.
I tekniskt afseende är skådespelet af stor förtjenst, och 2:dra
akten är mycket rolig. Dock torde några onaturligheter kunna
anmärkas, såsom slutscenen i 3:dje akten, efter explosionen, en
scen, som kunnat göra god verkan, om den varit humoristisk, men
hvilken såsom komisk är långt från allmängiltigt sann — endast en
målad fluga, ett applåd-bete, ovärdigt Hr Hedbergs stora
dramatiska talang.
Äran af det goda och lifliga utförandet tillkommer främst Fru
H. Kinmanson, som med hvarje ny röle befäster sin ställning
såsom vår förnämsta skådespelerska vid sidan af Fru Hvasser, samt
Fru Dorsch-Bosin, som spelade Karin, ingeniörens allvarsammaste
flamma.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
