Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAFAEL SANTI.
251
Och nu följde tätt efter hvarandra fresker, staf! Ii-taflor och
porträtt, som alla vittna icke blott om en idérikedom, som aldrig
sinade, utan också om det Samvetsgrannaste naturstudjum, icke
blott om inspiration och fantasi utan också om en arbetsförmåga,
som aldrig tröttades. Under den följande påfven Leo X,
medi-ceern, den fine konstkännaren, den slösande mäcenaten, anlitades
hans konst blott ännu mer. Mästarens egen pensel räckte ej
längre till, han omger sjg med en hel stab af lärjungar, hvilka
utföra hans kompositionen en krets som han beherrskade icke
blott genom öfverlägsenheten utan ock genom en nästan faderlig
välvilja. I spetsen för denna skola fortsätter han freskerna i
Vatikanen, han komponerar, i enkel och stor stil sina bibliska
kartonger för dessa tapeter, ;som sedan väfvas i Flandern, han målar
loggierna i vatikar.cn, deri han i små bilder skildrar en hel »bibel»
och efter antika föredömen uppfinner en ny dekorationsstil, han
målar, med ämnen hämjtade från den antika poesien, Galathea och
Psykes historia för den* rike bankiren Agostino Chigis palats, (den
sedermera så kallade .Villa Farnesina), han målar slutligen, äfven
nu, madonnor, helgonbilder och porträtt. Dessa staffli-taflor äro
snart det enda han sjelf hinner utföra; men de" heta, för att nu
nämna de allra förnämsta af hans religiösa bilder, Madonna di
Foligno, i hvilken Rafael visar sig såsom en kolorist af högsta
rang, den heliga Cecilia, Sixtinska madonnan och Kristi förklaring,
— kristliga visioner, der han i friaste inspiration svingar sig upp
i fantasiens heligaste rymder. Och ej nog med målningar; han
studerar arkitektur, han sättes efter Bramantes död till ledare af
den kolossala S:t Peters-byggnaden, han bygger palats, han
studerar Roms antika fpmlemningar och uppgör planen till en
restitution af det forna Rom, ja han gör också några teckningar och
mdüeller till skulpturverk, som lärjungarne få utföra. Och ej nog
ens med detta. Såsom en äkta renässanskonstnär, och han är
den fullständigaste typen af en sådan, arbetar han för allehanda
arter af konstslöjd, för guldsmedsarbete, för träskulptur, marketeri
och mosaik. Slutligen bildar han också omkring sig en skola af
gravörer, med den präktige Marc Antonio Raimondi i spetsen,
hvilka återgifva lians verk med sina grafsticklar. Var det
underligt, om han beherrskade det samtida konstnärsslägtet, äfven efter
sin död? Var det underligt, om han dog af öfveransträngning?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
