- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
273

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERARUR. 273

berg strängt taget ej ställas in bland «realisterna», han går
sin egen väg och tillhör ej någon skola.

Icke behöfva vi väl påpeka Röda rummets förtjenster.
Alla känna till boken, ha njutit af de präktiga
naturmålningarna, den ypperliga vårskildringen i dess början, och äcklats
af det af qvalm, os och smutsiga ångor genomdränkta
kapitel, som skildrar Arbetarfanans medarbetare, der de sitta på
«mathålet» vid Österlånggatan, supande bränvin och skrifvande
om teater och skön konst, alla ha deltagit i nybyggarnes
hårda lif ute på Lill-Jans och frusit med Sellén på hans
atelier, varit med om grosshandlar Falks sexa på hans kontor
och gråtit öfver det lilla barnets kista, medan judgossen läste
öfver den sina trosförvandters rörande afskedsbön: — «vi skola
ej kasta jord efter dig, ty jord är förgängelse, men vi skola
hölja dig med blommor, ty som blomman stigit upp ur
jorden, så skall din själ också ur den mörka grafven höja sig
till ljuset, ty af ande är du kommen, till ande skall du åter
varda».

* *

*



Känd blef Röda rummets författare. Det kunde ej längre

komma i fråga att hänga honom i tysthet.

* *

#

♦Blodsband, hvad är det?» frågar Olof, bittert tänkande
på sin mor, som aldrig förstått hans sträfvan och som efter
att förgäfves ha sökt förmå honom att afstå från sitt lifs
uppgift förbannar honom i sin dödsstund. Och han tänker då:
«Vår mor fins inte mer, jag vill glömma henne».

Är det barnets pligt att använda sitt lif på att
tillfredsställa föräldrarnes sjelfviskhet? frågar Kristina. Hennes fader,
som dock är så klarsynt och står så högt öfver sin
trång-bröstade tid, har låtit henne växa upp i förtryck, i
okunnighet, och han vill af omsorg för hennes sinneslugn hålla henne
utanför striden genom att innesluta henne i ett kloster.

Olle Montanus, Falander och andra äro af en och samma
åsigt rörande föräldrarne. Det är ju löjligt att ett ungt slägte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free