Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR. 20S
blifva vår magra dramatiks främsta alster, men den blef ej
annat än en snillrik skizz med allt för skarpt i ögonen
fallande brister, allt för vigtiga delar outförda, men likväl med
flera af bilderna fullt natursant fristående.
Det är en allt för sann själshistoria.
Jaques är född att herska och vill nå makten, vill stiga
upp på de gamles ryggar, de som sätta honom lågt derför,
att de känna hans ringa duglighet. Motståndet eggar honom,
motgångarna göra honom dålig, han griper till medel, föga
värdiga en man af heder, han svär falskt, att han känner
gillets hemlighet, och han blir ålderman. Nu är han den
främste, nu har han rätt att sparka dem, som hånat honom,
och han skonar dem ej, han går vidare på sin väg från lögn
till brott, han hopar straff öfver sitt hufvud — till dess med
ens, då han står vid målet, hans storhet störtar samman med
tornet, som han bygt för högt och på allt för dålig grund.
Han har vågat allt och förlorat, han står vid branten af sin
undergång, då han räddas af sin trogna, undergifna hustru,
som öppnar för honom vägen till ett nytt lif.
Jaques lider för sin faders missgerning, säges det. Men
Jaques bär nog största skulden i sin hersklystnad, sin
oduglighet och sitt obändiga lynne, som stöter bort alla och
ställer honom ensam, isolerad midt i samhället. Dit hän komma
ofta Strindbergs hjeltar, men denna gång har samhället rätt
och individen bär skulden sjelf inom sig.
Bakgrunden, Sanct Lars-gillet med dess trätor och kif,
afund och planlösa arbete, dess glömska af det stora målet,
är en lika originel som kraftig medeltidsmålning. Der fins
poesi och sanning, der finnas präktiga enskildheter och en
ädel grundtanke, uttydd i Stens förklaring af hemligheten:
«Tron till sist och tron till först
bygger bäst och bygger störst»
Och der den sanna skalden fört pennan, der kunna inånga
fel urskuldas, der är det vår skyldighet att med tacksamhet
mottaga, hvad han ger oss, kunde äfven detta varit ännu
bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
