Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur. 12
verk. En något närmare granskning deraf skall, som vi tro, till
fullo ådagalägga detta.
Vända vi oss först till ett skärskådande af kompositionen, har
denna som bekant näppeligen kunnat sägas hafva utgjort den starka
sidan i Kiellands två föregående större arbeten: Garman Worse
och Arbeidsfolk (i den svenska öfversättningen kallad Arbetare).
I dessa skildringar, så rika på lysande enskildheter, är handlingens
tråd ej synnerligen hårdt åtdragen, de enskilda .kapitlen ha endast
ett mer eller mindre lösligt sammanhang med hvarandra, med ett
ord, handlingen framgår knappast med någon inre nödvändighet
ur de handlande personernas karakterer och den inbördes ställning,
de intaga till hvarandra. I det senare arbetet har dessutom den
allt för skarpt framträdande tendensen ej kunnat undgå att i
någon mån skada berättelsens inre sanning, den skarpa, blodiga och
åtminstone delvis fullt berättigade satir, det här framför allt låg
författaren om hjertat att få fram, har förledt honom att i viss
grad konstruera sina figurer, hvarigenom satirikern kommit i
konflikt med konstnären. Vi tadla icke detta i och för sig, då det
väl svårligen kunnat undvikas utan att det åsyftade anfallet mist
sin skärpa, men det har onekligen förringat arbetets konstnärliga
värde, då teckningen är fullt allvarligt hållen och ej afsedd att
verka genom komisk öfverdrift. I Skeppar IVorse deremot herskar
den strängaste öfverensstämmelse mellan arbetets olika delar. Här
råder ipgen slump i händelsernas utveckling, ingen godtycklighet i
författarens sätt att skildra dem; från första kapitlet till det sista
går allt sin gilla gång med full sjelfnödvändighet och illusorisk
sanning i det hela som i hvarje detalj.
Ej mindre ypperlig är karaktersteckningen. Vi känna från
föregående arbeten Kiellands stora förmåga i detta hänseende, men
i detta arbete kan han sägas öfverträffa sig sjelf. Se till exempel
denne skeppar Worse, bokens manlige hufvudperson. Med hvilken
enkelhet och på samma gång med hvilken åskådlig sanning
framställes ej den småningom skeende förvandling, som försiggår med
honom, sedan den rättframme, hederlige, men andligt föga
utvecklade sjöbjörnen, som tyckte om att vid några rykande toddyglas
om aftnarne glamma deruppe på klubben eller hos sin vän
skeppar Randulf, sedan han väl gått i den snara, den «heliga»madam
Torvestad utlagt för honom, och han gift sig med hennes dotter,
den i sträng haugianism uppfostrade Sara Torvestad! Den förut
aldrig rubbade jämvigten i hans inre brytes och går förlorad vid
dessa ideliga predikningar om den syndiga naturen, om djefvul och
helvete, hvilka han ej fattar, men mot hvilka hans förstånd
in-stinktmessigt reagerar, den förr så starke mannen kan ej bära
den hemska ångest, som allt mer bemäktigar sig honom, han
nedlägges på sjukbädden och återfår sin förra sinnesro först i sjelfva
dödsögonblicket. Det är en målning efter naturen, som lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
