Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
317
uppgift. Så högt som dessa syftar dock ej förf. Det finnes närnl.
en slags hälsa, själens, som är oberoende af dessa högsta frågor,
på samma sätt som kroppen kan vara sund och frisk hos den, som
ej har en sund och god själ. Det finnes ett slags högre och
lägre våning i själen, och det är med den senare af dessa som
förf. sysselsätter sig.
I denna mening är själen sund sådana ögonblick och under
en sådan tid, då det sjuder inom oss af lif och kraft, då
stämningar brusa öfver oss, då tanken blir stark och sund, viljan
kraftig. Menniskan eger då hvad förf. kallar stort «möjlighetsvärde».
Hvar och en längtar efter sådana ögonblick, — fruktar åter mer
eller mindre de andra, då känslan af en slags sjuklig tomhet
griper menniskan och hon ibland kan tvingas att tvifla på huruvida
hon i verkligheten är något annat än en död maskin, utan högre
värde än en sådan. Hvad förf. till föreliggande arbete vill lara
oss är att sådana tillstånd af själstomhet till stor del beror på oss
själfva, att vi mecl blott ringa insigt i de lagar hvilka själslifvet
äro underkastade kunna göra ganska mycket för att reglera och
beherrska desamma och sålunda hos oss själfva framkalla ett sundt
och rikt själslif. Det är den torre förrättningsmannen, som mer
än andra framställer bilden af en person utan personligt lefvande
innehåll — det är också han, som bättre än någon annan gifver
oss de negativa lärdomar, som behöfvas för att undvika hans egen
ståndpunkt. Resultatet af förf:s framställning är den, att vi i alt
vårt handlande, i alt vårt tanke- och känslolif, hafva att utgå från
medvetandet om att vi ingenting uträtta utan förtröstan till
naturens makt i vårt eget inre. Söker du uppskrufva ditt känslolif,
förvandlas detta snart till ett torrt skema; söker du att handla utan
någon entusiasm bli dina handlingar betydelselösa, och söker du
på tankens väg vinna afgörande resultat förfelar du ditt mål, om
du ej öfverlemnar dig åt den ledning, som det objektiva själft
gifver din tanke. Vi skola söka angifva ett exempel på författarens
iakttagelser och sätt att förklara dessa. — Vi känna alla af
erfarenhet det tillstånd, i hvilket själen befinner sig, då hon väntar
något nytt, hvars verkliga gestalt hon blott till hälften anar, — då
t. ex. en flicka kläder sig till bal, huru förunderligt rika kunna
icke sinnesstämningarna vara, mången gång långt rikare än då det
efterlängtade målet nås. Hvarpå beror detta? Tydligen eger
menniskan i förväntningens ögonblick ett högt möjlighetsvärde. Det
är liksom vore det nödvändigt för detta, att själen hålles i hvad
förf. kallar »uppehållstillstånd», att ^ medvetandet ej faster sig vid
något visst föremål, utan blifver så att säga utan egentlig
sysselsättning. Det är detta som framlockar så rika stämningar vid
varseblifvandet af hvarje oafslutadt föremål. Jämför t. ex. den
verkan en ros gör, som tittar fram mellan några blad, och en,
hvars hela form kommer klart till synes. Det oafslutade i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
