Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 66 ströftåg i vår unga literatur.
Dessa ord afsluta stycket, och man tycker — i hvilken
åsigt författarinnan nog instämmer — att Henning vunnit föga
på att byta ut sin gamla trofasta syster mot en pockande
och inskränkt hustru, som föga förstår honom. Ännu är hon
täck och älskvärd, ännu ser han ej hennes fel. Men nog vore
det nöjsamt att (a titta in hos herrskapet tio år efter dess
bröllop.
Pastorsadjunkten, skådespel i tre akter, uppförd den 29
september 1876, var ej något framsteg. Der som i
Skådespelerskan går hufvudpersonen ur striden renad och stark,
starkare till och med än man vågat hoppas af denne herr Nils,
som under styckets gång aldrig är annat än en stackare. Han
har tagit prestexamen men studerar naturvetenskap och
anses af sina studentkamrater som rationalist och fritänkare.
Teologerna afsky honom och afsätta honom från
kuratorsvärdigheten, en gammal vän vill ej ha några affärer med honom,
och sjelf har han längesedan upphört att visa någon aktning
för sin egen person. Han vet alls ej hvad han vill. Med
själ och hjerta är han sin naturvetenskap tillgifven och hoppar
in i den högre stilen, så snart det blir tal om den, men egna
sig helt och hållet deråt vågar han ej för sin fader, som lärt
honom att «varmt älska» den presterliga banan — föga troligt
— och se denna såsom sin kallelse. At fadern säger han
aldrig ett ord om sin håg för naturstudierna, han vil] inte
oroa den gamle, han finner något stort i att besegra sig sjelf
och sina egna önskningar för den faderliga viljans skull, —
och oaktadt han talar så vackert om sitt mod att offra sin
framtid, så föraktar han sig sjelf med hög röst och talar om,
att han är en oduglig man. «Egde jag blott er entusiasm»,
utropar han till studentskan Gunborg, «ert sj el flor troende, sä
skulle jag kanske vara en af dessa lyckliga, som fått blicka
in i Guds hemliga rådslut och som inte endast sjelfva fått lyfta
en flik af den slöja, som döljer sanningens gudomliga anlete,
utan äfven fått föra menskligheten ett steg närmare till
detta mål».
Fadern är en rättrådig man, csom låter pligten tala med
högre röst än känslan». Han vill förqväfva gossens anlag,
klippa hans vingar, hindra honom från att clyfta det lätta för-
Ny Sv. Tidskr. 4:e årg:» 5:e häft. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
