Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iwan turgenjew.
457
har dock 6fta framstält personer, på hvilka han sjelf fullt tror,
och på hvilka äfven vi andra måste tro.
Det är nästan alltid qvinnor och ofta en qvinna utan
någon stor begåfning, utan stor skönhet eller talanger, men
hvars styrka ligger i hennes, väsens, sanning, i förmågan att
helt och hållet hängifva sig åt sin kärlek, sin fosterlandskänsla
eller religionen. Ofta är denna känsla én lidelse, som störtar
henne, såsom fallet är med Helena i romanen af samma namn,
med Sophie i • cEn sällsam historia», och många andra; men
öfverallt ha dessa qvinnor diktarens djupaste sympati genom
den gränslösa hängifvenhet, med hvilken de uppoffra sig för
en person eller en sak, till och med när hvarken personen
eller saken äro varda en sådan uppoffring. Nästan i enhvar
af Turgenjews böcker finnes, en sådan karalcter, som i oändlig
vexling ger oss bilden af en sann, ödmjuk, flammande själ,
hvilken glömmer sig sjelf för något eller någon annan.
Männen är han mindre vänlig, emot, och deh ofta
upprepade skildringen af det vankelmodiga och opålitliga i en
för öfrigt bra begåfvad ung mans karakter tvingar oss att
antaga, att skaldens tanke om sitt eget kön just icke varit så
synnerligen hög. Dock är det icke idel förakt, hvarmed han’
behandlar dessa män, som förspilla sin egen och andras lycka.
Dét är med en kärleksfull melankoli han visar, huru dåraktigt
de föröda sitt lif; ja, till och med en sådan humbug söm Rudin
i romanen af samma namn kastar han icke sten på, utan
skiljes ifrån honom som med tårar i ögonen. Stackars dåre,
som på sådant vis har bortkastat sina pund!
En ädel, en kärleksfull melankoli genomgår allt, hvad*
Turgenjew har skrifvit. Man förstår, att han endast föga
tror på lyckan, denna opålitliga gäst här på jorden, der
sjukdom, fattigdom och den förfärliga döden förbittra den
oskyldigaste glädje och slita de ömmaste band. Och hvad lifvet
efter detta angår, så är det för skalden endast ett stort
frågetecken. Deremot är det något som han tror på fast och
orubbligt, och det är godheten, kärleken till menniskorna och
hvad den kan uträtta, — och huru skulle han kunnat tvifla
derpå, han, som sjelf var så god!
Ny Sv. Tidskr. 4:6 årg:s 6:e häft. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
