Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iwan turgenjew.
459
menniskorna från deras förtryckare. — Ja, hvem har bedt dig
derom? svara de. — Året derpå hängdes den fine herren, och
de två daglönarne, som samtala om, att han nu igen har
gjort uppror och skall dö, bli eniga om att skaffa sig en
stump af repet: det lär följa en sådan lycka med en hängd
mans rep! — Detta är deras uppfattning och tack, och det
ligger icke långt borta att förstå, hvem Turgenjew menat
med egaren af «den fina handen». I samma arbete af honom
finnas de mest rörande uttryck för hans broderliga kärlek till
den fattiga nästan. Man läse cTiggaren», «Almosan» och
«Kål-soppan» 1
Med samma kärlek, som Turgenjew känner för
menniskorna, betraktar han naturen. Ingenting är för honom så
fattigt och obetydligt, att han icke deri ser en mångfaldig och
rörande skönhet, och till och med de tarfligaste trakter få
för hans blick lifvets hemlighetsfulla poesi. Att Turgenjew var
en djupt musikalisk natur, har ännu ytterligare bidragit till
att utbreda denna förunderliga poesi öfver hans
naturbeskrif-ningar. Det är som Ruysdaels målningar eller som
Beetho-wens andanten; det ligger en sådan rikedom af färger och
toner öfver dessa landskap, såsom de spegla sig i Turgenjews
skaldesjäl, att man af dem lär sig fatta skönheten till och med
i naturens mest lidande och ödmjuka försök att lefva och
växa. Öfverallt i hans arbeten finnes detta starka
naturintryck, men i «En jägares dagbok» skall man må hända finna
det i dess rikaste utveckling, då dessa berättelser ofta blott
bestå af vandringar i och samlif med naturen.
I en kort sammanfattning som denna är det nästan
omöjligt att gifva om också blott en flyktig öfversigt öfver alla
de sidor, Turgenjews snille eger. Det finnes nästan intet
menskligt, som är honom främmande, emedan hans genialiska
natur och hans genomgående odling bragt honom att tänka
öfver alla frågor i lifvet och med oupphinneligt mästerskap
behandla dem. Andra nationaliteter än den ryska har hah,
oss veterligen, icke skildrat, utom i enstaka bifigurer. Blott
i en berättelse, »Vårböljor», har han skildrat en italiensk
familj, och öfver denna berättelse hvilar en alldeles
egendomlig solglans. Det är, som om hans nordiska, melankoliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
