Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5*
senare Arens bellmans-literatur.
språk. Fryxell omtalar,1) att Rosenblad lär hafva 1829 sagt:
cSå! skall man nu resa minnesvård åt Bellman? Jag har sett den
herrn ligga i rännstenen». En mängd andra anekdoter antyda
samma förhållande.a) Det finnes, så vidt vi veta, blott ett enda
namngifvet vitne för Bellmans måttlighet, nämligen prosten Ekström.
Han skrifver s) enligt sin fars uppgift, att cBellman alldeles icke
var, hvad allmänheten tror, fyllhund; ty han drack aldrig annat
än goda, fina viner och punsch och öfverlastade sig sällan». Denna
uppgift har dock föga att betyda dels såsom ensam i sitt slag och
af många andra vederlagd, dels emedan ingen af Bellmans biografer
sagt honom vara »fyllhund».
Det mest bindande, på inre psykologiska griinder stödda
beviset för Bellmans bachanaliska skaplynne lemnar dock mängden
och beskaffenheten af hans dryckesvisor. Med lidelsens värma och
snillets kraft uttala de å ena sidan hela förtjusningen hos en
hän-gifven Bacchusdyrkare, men å den andra också det ingrodda hat
en rumlare hyser mot alla dem som ogilla och klandra hans
lefnadsvanor. Bellman, godmodigheten sjelf, blir hätsk, när han
talar om nykterhet och nykterhetspredikanter.4) Rättstjenare, fiskaler
och ordningens upprätthållare i allmänhet äro föremål för hans
hån och gyckel. Den bachanaliska yran, den djuriska
njutningslystnaden i många hans dryckesvisor kunna ej, som i Fredmans
epistlar, förklaras såsom skuggdrag, nödvändiga för taflans sanning;
ty visorna äro hvarken episka eller dramatiska utan rent lyriska.
De äro ofta så till innehåll som form poetiska mästerstycken,
hvilka helgjutna utströmmat från en öfversvallande känsla. Att
denna ofta står i ej blott konstnärlig utan och personlig samklang
med en Molbergs, en Movitz’ är väl svårt att förneka. Kanske
har vinets gud aldrig mottagit lofsånger mer snillrika och hängifna
än Bellmans. Framstälde ej sångarens yttre lif en motbild af detta
hans inre känslolif, vore hans dikter en exempellös företelse, en
psykologisk omöjlighet. Den, som opartiskt, utan snilledyrkan, utan
Bacchusdyrkan, utan nationalskryt och utan förutfattade fördomar
studerar Bellmans lif och skrifter, nödgas erkänna, att han allt för
mycket skattat åt den svaghet, som hämmat eller tillintetgjort
utvecklingen af så många Nordens skaldeanlag.
l) Del. 45 s. 192. Sedan detta nedskrefs, har man i c Bi drag till
Sveriges historia efter 1772» s. 104 erhållit visshet om. att Rosenblad
verkligen så yttrat sig.
») Se anekdoterna om Bellmans enka (Carlén XXXVII, XXXVIII;
Dit og Dat 1863 s. 23. Bidrag till Sveriges historia efter 1772 sid. 103.;
Godtköpsupplagan IX.) De flesta här ofvan i texten anförda vitnesbörd
äro framkomna, sedan Atterbom och Ljunggren skrifvit sina
Bellmans-biografier.
») Carlén XXXI.
4) Sondén V, 100, 102. Carlén 1. 496.; 2. 361. m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
