Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5io
senare årens bellm ans-literatur.
att med poesi, skämt och musik jaga bekymren på dörren; hvad
är derför naturligare, än att han hyllas som «der grosse
Freude-bringer». Bellman är ett gladlynt och godmodigt naturbarn med
öfversvallande lefnadslust och njutningslystnad. Genom
utomordentligt snille har han förevigat typen.
Ehuru Bellman var född optimist och hans temperament
san-gvinikerns, drogs han dock, såsom redan är antydt, genom sin
eudemonism allt närmare pessimismen. Äfven det bästa lynne kan
ej år efter år hålla ut med «sju söndagar i veckan» utan att till
sist blifva förstämdt. Naturalismen bär pessimismen i sitt sköte.
Hos Bellman funnos båda dessa nutidsriktningar, och äfven deruti
tillhör han vår samtid, att han företrädesvis väljer samhällets
nattsidor till sina skildringars föremål.
Öfvergår man från skalden sjelf till hans verk, möter samma
skiljaktighet i uppfattning. Kanske hafva inga dikter blifvit så
olika bedömda som Bellmans. De båda yttersta polerna
representeras eget nog af samme man, af Kellgren, som uttalat såväl det
skarpaste klandret som det mest entusiastiska berömmet. Hans
båda omdömen vore berättigade, om de begränsade i stället f ör
att utesluta hvarandra. Eget nog har B. E. Malmström, vår
utförligaste literaturhistoriker, förbigått Bellman: «den störste sångarns
bild, som Norden har» har ej fått plats i Sveriges största
literaturhistoria. Måhända har Malmström ryggat tillbaka för uppgiftens
svårigheter, omöjligheten att instämma i Atterboms omdöme,
obehaget att motsäga det och ådraga sig ovilja af en mägtig opinion.
Detta obehag har Fryxell trotsat. Men villigt erkännande denna
förtjenst, torde dock både estetikern och moralisten göra åtskilliga
invändningar mot hans uppfattning af Bellmans dikter. Ett bland
skälen, hvarför Bellman som skald blifvit så olika bedömd, synes
vara, att man ej behörigen skilt de olika beståndsdelarna af hans
författarskap, *) och genom denna uraktlåtenhet har såväl Fryxells
m. fl. klander som andras beröm blifvit ensidigt och öfverdrifvet.
Äfven för literaturhistorikern gäller den gamla lärareregeln: tqui
bene distinguit, bene docet». Det är mindre Fredmans epistlar i
och för sig, som göra Bellmans skriftställeri osedligt, än den
sensualism, som genomgår största delen af hans författarskap. Den
Fredmanska diktcykeln är till vissa delar ett snillrikt och äkta
konstverk och derför sedligt och sant. Åtskilliga stycken gifva
*) Atterbom har (6. 135) som anstötliga uppgifvit N:o 4 af Fredmans
epistlar samt cSmedgatsbrunnen». Om senare samlingar af Bellmans dikter
då varit utgifna, hade han troligen tillagt: «Lilla Lotta i köket» samt
«Iris inför konsistorium» kanske äfven några andra. Men långt flere borde
uppföras på index t. ex. «Gamle bror Jockum», «Om ödet mig skulle skicka»,
«Hå hå jag är snart tjugu år», ett stycke mer likt v. Braun än Bellman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
