Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
ströftåg i vår unga literatur.
ungdom sletos om, läste i smyg i pensionen och vätte med
varma tårar. Inom dess enkla, osirade, hundörade permar
rymmes en hel verld. Der göra vi bekantskap med
oskuldshvita hjeltar med «varma, herrliga ynglingakänslor», unga
män, vid hvilkas åsyn en hvar måste cmed djup rörelse sucka:
Ack, äfven jag var en tid varm och god, äfven jag hade då
ännu något gemensamt med änglarna!» — der finnas ädla
vänner, som förtro åt månen sin sorg, sin tro, sin längtan;
och som vid dessa tillfällen alltid blifva hörda af den person,
som är föremål för de högljudda tankarna, — der finnes en
härskara af feminina änglar, som sucka på många tättryckta
sidpr efter sin Axel eller sin Fritiof, som blifva skändligt
bedragna af någon nedrig ulf i farakläder, men som likväl aldrig
tappa ett enda stoft af sina vingars oskuld. Der finnes
lasstals af vackra känslor, af rörande ord, ett haf af varma tårar,
som brutit ut från himmelska ögon och sjunkit dikt stjernfall
ned bland kindens rosor», der fins naturligtvis oskuldsfull
kärlek, både. tsublim och delikat», der lyfter älskzwen sin ljufva
flickas candliga varelse» högt upp i det blå, och när hon
kommer ned igen, så «bortsmälta de båda unga som ett saligt
genljud» vid hvarandras bröst. Der finnas fattiga rörande
mödrar med nytvättade gardiner och nyskurade golf i sina
förtjusande små rum, der träffa vi tanter, som rådbråka franska
fraser och prata om kull en hvar, som har den oturen att
komma i deras väg, der finnas trånande guvernanter, som
lägga ut giller för oskyldiga unga män, der fins en hop
menniskor, som om de någonsin lefvat nu med all säkerhet äro
döda, — fastän det visserligen händer, att en och annan
individ från den verlden någon gång spökar och uppträder som
en blodlös gengångare ibland det lefvande slägtet.
Nu mera äro vi som sagdt ej nöjda med dylikt, vi fordra
sanning af en roman, den skall ej trassla i hop en härfva af
äfventyr och förvecklingar, den skall visa oss vår tid, sådan
denna verkligen är.
Den, som vill fantisera i hop sagor, den må hålla sig till
tider, som flytt. Ty berättelser, som på titelbladet bära ordet
chistoriskt», de ha ännu rätt att rida omkull både sanning
och möjlighet; så vida de blott bjuda på ett fosterländskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
