Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ 237 ströftåg i vår unga literatur.
hofvet och i societeten, de beskärma sig vidt och bredt öfver
de yppiga utländska vanor, som efterträdt förra tiders
prisvärda enkelhet, de tider, då damerna gingo klädda i
bindmössa, med randig redgarnströja och blommigt förkläde —
och i kyrkan med en salopp af danzigtyg, då fars röck
kostade endast sex daler alnen o. s. v, o. s. v. Deras män,
som varit med och luktat krutrök i kung Karls dagar, tänka
och tala blott om krig, som varit, och krig, som böra komma,
på det deras älskade fosterland må bli så olyckligt som
möjligt, de skräna om »raggen» och cböfveln», ropa «tunnor attan»
och «trå tunnor» och slå näfven i bordet svärjande på, att det
slags Barserac, som vid det eller det tillfället serverades på
karppastejen, var extrafint.
I bottenvåningen prata de gamla knektarna om krogar
och flickor, om Kuffenbier och Kuiesenach och
mecklenbur-gisk Pipenstal und Klume — och i köket babblar
mästerkocken fransk rotvälska och springer i tofflor efter
stekvän-daren, som varit olycklig nog att fälla spettet med
råbocks-steken i elden. På kaffehuset röka borgargubbarna sin pipa
och tömma sitt ölkrus, utsäga sina tankar om landets
förkofran och tala gerna om, att de äro simpla fast ärliga och
välmenande krämare, som tänka mera på rikets väl än på sitt
eget, — och hemma gräla de väldeliga på sina hustrur, som
med skäl förebrå dem, att de lemna bod och affär och hustru
och barn vind för våg för att göra af med sina styfrar på
Lyktan eller Kastenhof. På gatan skränar folkhopen,
oqvä-dar hvarann och säger råheter om de förnäma.
Alla prata politik, alla ha Svea rikes tillstånd på sina
fem fingrar och alla lägga näsan i blöt. Och då de pratat
sig trötta och läsaren börjar ledsna på Frihetstiden, då
måste författaren låta det blifva litet handling af, och då
griper han till några äfventyr af det kända slag, som plägar
förekomma i historiska romaner, afsedda för skolungdom. —
Populär blir man ej genom att skrifva trogna
tidsskildringar men deremot mycket lätt genom att sätta sig öfver både
tid och sannolikhet, sitta hemma på sitt arbetsrum och knåda
till dimfigurer, spöka ut karaktärslösa skådespelare i brokiga
teaterkläder och hänga på dem skyltar med påskrift: riddare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
