Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ 534 ströftåg i vår unga literatur.
sina länder slutade ensam och öfvergifven efter att ha suttit
fängslad i åratal, han är en utmärkt gestalt (or scenen, en
intressant karaktär för skalden. Hvilken vacker uppgift att
teckna denna fullblodsman i hans lifs olika skiften, att förklara
de skarpa motsatserna hos denna vilda natur, tränga in i
denna stora karaktär, som ville’ sitt folk så väl och
började så vackert för att, då fridsdufvan lemnat honom och
hjertat hårdnat, blifva till en despot, som ej en gång bryr sig om
att räkna de hufvuden, hans törstiga bila slår af. Och till
bakgrund för denna bild ha vi början af en ytterst intressant
brytningstid mellan nytt och gammalt, den tid, då renässansen
bröt fram, röjde väg och lyste upp.
Kung Kristian är framstäld på scenen af Gustaf den tredje,
af Kotzebue, af Mattis, Evers och af Herman Sätherberg.
Den sistnämda har säkert lyckats bäst — i sitt skådespel
Kristina Gyllenstjerna — de andra ha skapat sin tyrann af den
traditionele teaterbofven i purpur och gjort intet för att
förklara, huru han blef sådan.
I den dram, som bär hans namn, börjar han som en god
och upphöjd karaktär, en kung i hermelinsmantel och trikåer,
som drömmer om att lägga norden under sin spira, befria
bonden, och blifva en fader för sina underhafvande. Han talar
kärleksfullt med sin gemål och upphöjdt till de danske
adelsmännen, som klaga öfver hans reformer. Så rustar han sig till
krig mot Sverige, belägrar Stockholm, lyckas — hvilket
plägar gå lätt på teatern — att nattetid smyga sig in i staden
och komma upp på Stockholms slott, träffar dess hjeltemodiga
försvararinna, Kristina Gyllenstjerna, besvär henne att göra
slut på ofreden genom att öppna staden för honom, målar i
vältaliga verser den nöd och det elände, som följa fejden åt,
och lofvar att blifva en god herskare, blott han får, hvad han
vill ha.
Kristina vet ett annat sätt: hon tycker, att han bör vända
om hem till sitt Då är kriget med ens slut, och han har , gjort
en bragd utan motstycke i historien, en bragd, som
framtidens häfdatecknare skola berömma.
Kristian segrade emellertid, som hvar man vet, och kröntes
till Sveriges konung. Och strax derefter delgifver han biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
