Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teaterbref.
Det Lindbergska sällskapets Gengångarföreställningar. — Hr Reimers i «De
unges förbund».
Här i Stockholm har naturligtvis talats mycket om Lindbergs
och hans sällskaps återgifvande af Ibsens cGengangere», och det
samma lär väl blifva fallet här och hvar i Sverige, när hr
Lindberg nu företager sin rundtur till olika landsändar, och den svenska
allmänheten i ganska stor utsträckning får tillfälle att bilda sig ett
eget omdöme. Det är kanske derför icke för djerft att påräkna
ett större intresse för en granskning af detta familjedramas
karaktärer och dess utförande än det, som vanligtvis kommer ett
teaterbref från Stockholm till del. En sådan granskning är kanske
också mer af behofvet påkallad än vanligt. Dels äro meningarna
om stycket så olika och omdömena om hr Lindbergs egen
begåfning skilja, sig så starkt. Dels hafva de förnämsta
Stockholmstidningarna ingalunda återspeglat publikens stämning, som denna
gång på goda grunder var särdeles entusiastisk. Vare sig af
förutfattade meningar om hr Lindberg eller af förutfattade
meningar om stycket eller af publicistiska grundsatser, som smaka af
Aslaksens försigtiga moderation och moderata försigtighet, har den
kritiska granskning, som kommit stycket till del, antingen varit
rent fiendtlig eller temligen färglös.
Af stycket i dess helhet får man ett intryck, närmast jemförligt
med det, man erhåller, då man stannar inför ett mästerverk af
den allra modernaste målarkonsten, man glömmer att kritisera för
att helt och hållet uppgå i åskådningen. Likasom vid vissa
tillfallen i lifvet den mest inbitne moralist förstummas, nedlägger
sin talan och icke har hjerta att komma fram med sin vanliga
vishet eller rent af icke vågar det och, om han händelsevis skulle
rycka fram med en protest, strax efteråt ångrar sig, finner sina
förebråelser meningslösa och indignationen osmaklig, så går det här
med åskådaren, som reduceras till en menniska, som utan att
kunna tänka eller vilja tänka blott känner och lider med den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
