Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literaturbref frän norge.
553
intresse, emedan Abraham redan från första ögonblicket uppgifver
allt motstånd. Redan straxt efter det han i skolan uttalat det
rebelliska ordet, faller han till föga och öfverlemnar sig på nåd och
onåd. Det är ingen spänning, ingen stigning, ingen utveckling i
denna del af romanen och den gör derföre oaktadt många goda
enskildheter ett matt och pinsamt intryck.
Det har varit Kiellands afsigt med boken att visa, huru
skolan i förening med konfirmationen förkväfver all själfständighet och
friskhet hos den blifvande akademiska medborgaren och derigenom
gör honom skickad att intaga sin plats i det stora officiella
maskineriet, deri man behöfver personer men icke personligheter, men
han har ej varit lycklig i val^t af sina exempel. Denne Abraham,
som så lätt gifver tappt, har ej mycken själfständighet och friskhet
att förlora. Den smula han mister är så obetydlig, att det ej är
något att göra affär af. Om författaren skulle vinna hvad han
afsett, hade han bort välja bättre exempel än den klene stackaren
Marius, som ej har lifskraft nog att tåla vid några latinska glosor,
och den beskedliga varelsen Abraham, som uppgifver sig själf
endast emedan han råkat illa ut för en förlöpning mot en af sina
lärare.
Midt emellan dessa två partier af romanen har författaren
inskjutit ett tredje, som behandlar utvecklingen af ett
kärleksförhållanden mellan Abrahams moder och Michael Mordtmann, en
ingeniör, som kommit till staden för att der anlägga en fabrik. I
denna mycket omfångsrika afdelning af boken är fru Lövdahl
hufvudpersoner Ursprungligen representerar hon oppositionen mot
den bestående anordningen af uppfostran, men alltsammans har
ingen annan påföljd än den att föra henne i Mordtmanns armar
och dermed är hon färdig. Hon släpper sin son ur sina händer
och tager gift.
För den ståndpunkt, om författaren intager, har han icke på
någon punkt gjort till fyllest. Det är något slappt, något halft
öfver boken, som öfverraskar hos författaren af Arbeidsfolk och
Else. Felet är att hans Gift är allt för svagt. Med en så
förtunnad lösning tager man ej lifvet af gamla vanor och
åskådningssätt. Dertill behöfvas mera koncentrerade saker.
Hvad som gälde om Alexander Kiellands första roman,
gäller dessutom i ännu högre grad om denna: den hänger icke
riktigt i hop. Jag begär icke komposition i detta ords gammaldags
betydelse. Det är ju en fordran, hvarpå i våra dagar ingen
författare gör afseende. Men så mycket kan man dock begära, att
en modern roman skall ega sammanhang och ej falla åtskils i
spridda stycken. Gift är i själfva verket alls icke en roman, det
är två novelletter och en roman, som blifvit lagda till samman
på ett fullkomligt mekaniskt sätt. På sådant vis frambringar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
