Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literaturbref frän norge.
261
hurusom Jonas Lie, trots sina 50 år och oaktadt sin betydliga
produktion, icke betraktar sig såsom färdig, utan fortfarande arbetar
och experimenterar.
Äfven John Paulsens vid jultiden utkomna berättelse Familjen
Pehrsen betecknar i vissa hänseenden ett framsteg. Denne
författare har redan under en längre tid i teorien hyllat den realistiska
riktningen, men när han skulle i praxis utföra den, har det gång
på gång gått galet. Af brist på künskap, på mogenhet och kanske
på förmåga har han ej hunnit fram, och ofta har han hängifvit
sig åt en ytlig känslosamhet, som gjort hans arbeten mycket
osmakliga. I Familjen Pehrsen finnes emellertid verkligen en samlad
mängd af iakttagelser och ehuru han icke alltid har förstått de
psykologiska fenomener, som han observerat, och derföre
understundom deklamerar öfver dem i stället att förklara dem, står dock
boken\betydligt öfver hans tidigare arbeten.
Att L. Dilling har utgifvit en ny samling småberättelser,
Johan Vibe en liten berättelse under titeln En Professor, och en
anonym dam en novell, som heter Gertrud, skall jag i förbigående
omnämna.
? ;2fEn annan dam, fru Elise Aubert, som förut utgifvit flera
berättelser under märket E—e, har på titelbladet af sin sista bok
bortkastat anonymiteten. Fru Aubert är en norsk Ottilie
Wilder-muth; hennes specialitet är den så kallade «Backfischnovellen»,
som hon beherskar med rätt mycken talang. En hvardaglig
förståndighet, som stundom får en något trivial och kälkborgerlig
anstrykning, är det element, som genomgår hennes böcker. Hennes
ideal är otadligheten och hennes tendens är att verka för
utbredandet af tarflighet och andra husliga dygder. Det är böcker,
som hyggliga unga flickor skola läsa med nöje och om de icke
äro hyggliga, kunna de här lära, huru de skola blifva det. Detta
slags konfirmationsliteratur är naturligtvis i sitt slag lika berättigad
som barnböcker och skrifter för ungdomen; och så till vida finnes
ingen grund att protestera mot densamma. Först då måste
protesteras, när den vill vara något mera än den verkligen är, när
den betraktar backfischståndpunkten såsom den högsta literära
ståndpunkten och den verkliga literaturen såsom en förvillelse.
Fru Aubert är icke alldeles fri från att göra sig skyldig härtill.
Redan för flera år sedan förebrådde hon i en kritik Björnson, att
han icke längre skref så, att man kunde sätta hans böcker i
händerna på flickor i konfirmationsåldern; och i hennes nya berättelse
förekomma åtskilliga omdömen om böcker och författare, som äro
mindre lämpliga och under inga omständigheter på sin plats i en
backfischnovell sådan som Dagny.
I afgifvandet af betyg åt den moderna literaturen är
emellertid fru Aubert en ren nolla i jämförelse med sin själsfrände kand.
teol. Theodor Caspari. För ett par år sedan uppträdde denne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
