- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
557

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

literaturbref frän norge. 557

Den måste närmast karakteriseras såsom versifierad journalistik,
enär den ej innehåller annat än hvad våra konservativa tidningar
otaliga gånger hafva yttrat. En djupare och själfständigare
uppfattning af det hela söker man förgäfves; en originell eller ens
ovanlig tanke finnes icke. Författaren har satt det stolta cAmicus
Plato, sed magis arnica veritas» såsom motto på boken, men det
är här ej på sin plats; ty för att uttala så välbekanta åsigter
erfordras hvarken mod eller auktoritet. Det hade varit mera
träffande och fullt så anspråkslöst, om författaren hade till motto valt
en rad af en bekant dansk visa, som lyder ungefar så:

t Man har sagt det saa tidt, og vi ved det saa godt.* ■

Härtill kommer, att det sätt, hvarpå alla dessa gamla saker sägas,
hvarken är så öfverlägset eller så egendomligt, att man får lust
att höra dem ånyo. Verserna äro mycket lätta, det är visserligen
ett företräde; men stundom äro de allt för lätta, enär i dem
inkommit åtskilliga nödrim, smaklösheter och klingklang. Själf
kallar författaren sina dikter för epigrammer, men denna benämning
måste vara väld efter principen: lueus a non lucendo; ty minst af
af allt finnes epigrammets pointerade fyndighet i dessa breda, jämnt
flytande strömmar af vers. *)

Ännu en tredje poet O. P. Monrad har inspirerats af den
politiska situationen och utgifvit en samling polemiska verser under
titeln Norges Dag. Det skall hvarken vara mer eller mindre än
en efterföljare af Welhavens bekanta horges Dæmring, som
tyckes spöka i alla yngre »konservativa» versmakares hjärnor och som
har förledt åtskilliga till att göra halsbrytande språng utför
sonettens fjorton trappsteg. Man säger ju, att indignationen
åstadkommer de bästa verser, men att äfven denna regel har undantag, kan
man lära af Norges Dag, hvars verser långt ifrån äro af de bästa.

*) Den ärade korrespondenten torde förlåta, om utgifvaren finner sig
befogad att for sin personliga del reservera sig mot hans omdömen om
Kristoffer Randers «Frie Ord*. Må vara att dessa »Politiske epigrammer»
närmast hafva ett journalistiskt intresse, men därjämte synas de mig äfven
ega ett icke så obetydligt literärt värde, såeom synnerligen friska och
kraftiga uttryck för en stämning, som synes mig lika berättigad som lätt
förklarlig under förhandenvarande förhållanden. Jag tillåter mig att
särskildt framhålla dikterna »Til Friheden» och »Vaarflommen», den första
och den sista i samlingen, dels därför att de obestridligen röja ej mindre
liflig fantasi och poetisk flygt än ett ganska stort herravälde öfver
formen, den inre sa väl som den yttre, dels äfven därför att man genom
att jämföra dessa båda dikter med den tidigare samlingen »Polemiske
sonetter» torde finna, att det icke kan vara fullt riktigt" att här tala om en
politisk »omvändelse», åtminstone icke i betydelse af en plötslig och full.
ständig omsadling.

Utg:s anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:23:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free