- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
594

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

594

nordisk~målarkonst.

enformighet i typer och mycken tyngd i de ljusa färgerna. — På
gränsen mellan äldre och yngre står äfven här Carl Bloch, hvars
»Dörvogter»: en förnäm betjent, som i ett förnämt hus öppnar
dörren för en ännu förnämare hund, är ett litet mästerstycke i
karakteristik och fyndig berättaretalang. En qvick och rolig berättare
är äfven W. Rosenstrand, hvars båda caféscener från Paris och
Köpenhamn, en fransk zuav med sin mor och en dansk gaidist med
en Amagerflicka, utmärka sig genom den ypperliga skildringen af
karaktererna och den godmodiga komiken, men äro något höga i
färgen med ett solljus, som starkt påminner om drifhuset — OtU
Haslunds små »romerske abbater, som röka i smyg» och hans »två
gamla», som stå och språka med hvarandra ute på faltet i blanka
solskenet, äro genomträngda af en fin komik, liksom de äro fint
och välbetänkt utförda. — Ej vacker, men sann och som
psykologisk skildring förträfflig är Axel Helsteds unga flicka, som i det
varma växthuset med ängslig ifver sitter fördjupad i läsningen af
en spännande roman. Deremot lider hans större komposition »tvä
söner vid sin mors dödsbädd» af tyngd och ofrihet; den endast
antyder, men uttrycker ej det allvar och den innerlighet i stämning,
som konstnären velat ha fram. — En utprägladt modern ståndpunkt
intages af män som P. S. Kr&yer och Michael Ancher. Krøyer
är den djerfve färgkonstnären, kompositören, hvars blick söker
helheten, och hvars syfte är att återgifva denna, att ställa in en figur
eller en grupp som helhet betraktad i den rätta omgifningen af
ljus och luft. Detaljerna, liksom det individuelt psykologiska,
tyckas intressera honom mindre. Och han skildrar snarare typen.,
arten, än individen. Som genremålare i stor stil framträder han
här med den stora duken »Fiskare som draga not vid Skagens
norra strand; sen eftermiddag». De kraftiga gestalterna, på ett
förträffligt sätt insatta i rummet, afteckna sig mot en bakgrund af
sand, haf och luft. Gemensamheten i handling, luften, som fritt
och lätt omgifver och rör sig mellan de olika figurerna, det sneda
solskenets verkan på sand och vatten är ypperligt återgifna. Man
kan anmärka, att ansigtena äro jemförelsevis litet utförda, att
soleffekten blir nästan skärande, derigenom att flere af männen äro
iförda de sedvanliga gula oljedukskläderna. Men ett manligt, friskt
och dugtigt stycke är det i alla händelser, modernt i bästa mening.
Att Krøyer har en stor förmåga som luftmålare, det visar han
äfven i andra arbeten, i sin »Smedja i Hornbæk», ett äldre verk, i
»Sardinerie i Concameau» och i sin »Italienske hattmakare», samtliga
framställande arbetare i skumma eller knappt belysta rum. Det
sistnämnda, der den stackars utmärglade mannen, biträdd af sina
små magra och halfnakna pojkar, är i förd med sitt ledsamma och
osunda arbete i den qvafva vindskammaren bland rök och os,
medan solen ler så vackert derute, är af en gripande verkan, men
tillika anmärkningsvärdt genom gestalternas ovanliga fulhet Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free