Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK MÅLARKONST.
6 OI
blir i sjelfva verket samma skilnad som mellan ett s. k.
karakters-hufvud, hvilket som bekant vanligen utmärker sig genom sin
karak-terslöshet, och ett porträtt. Och allt under det man för på tungan
slagorden realism och naturalism, är man inne på en af den
förkättrade idealismens allra betänkligaste afvägar, konventionalismen.
Deraf en besynnerlig likhet mellan alla de ur denna åskådning
utgångna alstren. Skulle vi i förflutna tiders konst söka en
motsvarighet till jemväl denna riktning, så kunde vi måhända finna den
hos de holländske landskapsmålare, som ej följde en van Goyens,
Ruisdaels, Hobbemas väg, utan i följd af ett herskande mode
fjerran från hemlandet sökte sin utbildning och sina motiv i Italien.
Utställningen har emellertid haft att uppvisa månget
framstående arbete just på landskapsmålningens område. Öfver hufvud
var det här, som den svenska afdelningen visade sig jemnast. Alfr.
Wahlbergs stora »Månskensstycke, motiv från Fjällbacka» är
imponerande och effektrikt med de sönderrifna skyarna, de mörka
husmassorna »och det månbelysta hafvet, briljant som en »morceau.
de salon», men på samma gång mycket subjektivt; man tänker
ovilkorligen på konstnären, innan man får tid att tänka på
månskenet och konstverket. Ett slags motsats till detta och af stort
intresse är den vida »Utsigten från Husqvarna» i höststämning, ett
anmärkningsvärdt stycke både genom motivets rikedom och det
lugna, omedelbara naturstudium, som tydligen är nedlagdt på den
väldiga duken. Detaljerna äro visserligen till en del nog knappt
utförda, men de stora hufvudmassorna stå sant och riktigt mot
hvarandra. — Fint, elegant, intimt är R. Norstedts lilla höstlandskap
i aftonstämning, motiv från Vingåker, nästan kokett i sin enkelhet.
— En ganska ovanlig förmåga att uppfatta det individuela hos ett
landskap, företrädesvis ett mellansvenskt, är O. Hermelins mest
framstående egenskap, förnimbar äfven här i det stora
»Vinterlandskapet med barfrost», som för öfrigt har åtskilliga mycket goda
detaljer, t. ex. vägen med sin svallis och sina halfsmälta snömassor. —
En utprägladt svensk karakter har äfven »Höstlandskap af CHirsch,
anmärkningsvärdt äfven genom den friska behandlingen af luft och
ljus. — Q, Törnå*s stora »Höstlandskap, motiv från Tjust» eger många
förtjenstfulla, till och med utmärkta enskildheter. Sådana äro t. ex.
behandlingen af buskpartier och småskog, vattnet, som rinner fram
under träden och försvinner mot bakgrunden; men det är för rikt
på detaljer, som synas något tillfälligt hopplockade, och verkar i
följd häraf ej tillräckligt samladt. Det erhöll som bekant vid
svenska statens fjolårs inköp föreskrifven röstöfvervigt, ehuru det af
brist på medel ej kunde inköpas. — Bland yngre konstnärer märkas
för öfrigt Axel Lindman med små älskvärda Gotlandutsigter, ljust
hållna, utmärkta genom utförandets elegans, det präktiga solskenet
och en förträfflig behandling af terrängens ojemnheter och
växtlighet. Det stora landskapet med solbelysta pilar är ett berömvärdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
