Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGERSVÄRDET. i
I.
De store smederna.
Söner, som en förut omtalad vanagud födde med en jette-
qvinna, fingo land och välde på den stora ön Allgrön, som
äfven heter Alfhem, emedan hennes beherrskare och deras
afkomlingar kallas alfer. Alfhem utgör den sydligaste delen
af Jotunhem, men är skildt från den egentliga jettebygden af
Vimur, den bredaste och stridaste af alla elfvar. Ön har ingen
likhet med rimtursarnes land: hon har rikaste växtlighet och
är en af alferna värnad utpost mot frostens magter.
En af desse vanagudens söner var Ivalde, den store spjut-
kastaren, som tillegnade sig ljusdisen Hildegun, dotter af luft-
kretsens och månens herrskare, vanen Nep, och med henne
födde härliga döttrar, Idun, Bil, Öda, Svanhvit och Alveg.
Dessförinnan hade en jetteqvinna skänkt Ivalde tre söner.
Men de gåfvorna vårdade han sig föga om, emedan de hade
mer än han sjelf jetteblod i sig. Modern fick uppfostra dem
bäst hon gitte, och de lefde sina första år i berglandet Trym-
hem å andra sidan VWVimur bland jettefränder, ansedde som
desses vederlikar. Der kallades de tre bröderna Ide, Gang
och Tjasse. Bland gudarne hafva de andra namn. Bland
menniskorna äro de mest kände vid namnen Slagfinn, Egil
och Valand.
De af sin fader missaktade svennerna trifdes oeh ådrogo
sig mägtiga väsens akt för skönhet, styrka och ovanliga själs-
gåfvor. Äsernas vän, den vise Mimer, herrskaren i de under-
jordiska ängderna af Jotunhem, vardt gossarnes beskyddare
och lärde dem runor. VWVerldskonstnären Sindre tog dem till
sin verkstad och undervisade dem 1 sin smideskonst.
Det var värdt att se Sindres och hans broder Brocks
smedja. Tak och väggar glänste af gyllene praktverk. Var
ett verktyg, som icke låg till hands, behöfligt vid ässjan eller
städet, så kallade Sindre på det, och det kom.
Underbara äro de verk som Sindre skapat. I tidens mor-
gon gaf honom Mimer en dryck ur sin källa, och då sprang
dråpan som ett klingande smycke fram mellan hans sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
