Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
SEGERSVÄRDET. 11
Jernskogen och frosttjellen ligga ängder, som ej ens jettarne
känna, och till hvilka utsigten från Lidskälf icke hinner.
Så länge Ivaldes söner, i likhet med de andre alferna,
värnade Allgrön mot rimtursarne, kände sig Åsgård och Mid-
gård tryggare än efteråt. Den raske Egil var isynnerhet en
verksam jettefiende. Dertill hade han ock sina skäl, ty resarne
ville gerna hafva hans maka, växtlighetselfvan, i sitt våld.
Vid gynsamma tillfällen gick Egil på sin skidbåt öfver Vimur
och hemsökte tursarne på deras eget område. Hans pilars
träffsäkerhet gjorde honom fruktansvärd och hans skidors
snabbhet hardt när oåtkomlig. Äfven i svärdkamp var han
dugande, såsom hans besjungna seger öfver jetten Koll ådaga-
lagt. Det hände, att han på sådana utflygter sammanträffade
med Tor. Åsaguden och alfhöfdingen vordo sålunda strids-
bröder och gode vänner. Tor fick till vana, när han på sina
utfärder kommit till Vimur, att gästa Egil och låta sitt bock-
spann stanna på hans gård. Der var det ock som genom
Lokes arglist den olycka hände, att den ene af bockarne
vardt halt. Kändt är huru Tor kräfde vederlag för skadan.
Hos Egil uppväxte en pilt, som hette Tjalve. Tor fordrade,
att gossen, den oskyldiga orsaken till skadan, skulle utlemnas
till honom. Åsaguden gjorde honom till sin fosterson och
danade honom till en käck Midgårdsvärnare, som följde sin
herre på mången färd i Jotunhem. När Tjalve uppvuxit, var
det hans lust att upptäcka öar, fördrifva deras jettebefolkning
och göra dem fasta medels elds kringbärande. Han hade då
månget äfventyr, ur hvilket han svårligen kommit ’med lifvet,
om icke Tor hjelpt honom i nödens stund.
Innan Egil gaf sig på ströftåg i Jotunhem, plägade han
sända Groa och hennes syster Sif i säkerhet till Bilskirner,
Tors borg med de mång hundra salarne. Åsaguden såg gerna
de båda elfvorna under sitt tak, och huru han fäst sig vid
Sif kom i dagen vid det tillfälle, då den okynnige Loke hade
afklippt hennes undransvärdt sköna lockar. Tor vardt högli-
gen uppbragt och nödgade upptågsmakaren att hos Valand
anhålla om nya lockar ät alfmön. Valand beviljade bönen
för Sifs skull, ej för Lokes, och smidde det gyllene hårsvall,
som, förvandladt till naturligt hår, nu smyckar Sifs hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
