- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
15

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEGERSVÄRDET. 15

hade icke sändt gudarne sina konstverk som täflingsprof, utan
som vittnen om vördnad och vänskap. Han lade denna för-
närmelse till de andra.

Allt medan vintern led, sysslade jettebyggmästaren med
muren, Sindre och Valand med sina smiden. Oden hade till
vana att årligers om våren göra en utfärd till aflägsnåre och
mindre kända delar af verlden. Det sades, att han instun-
dande vår skulle besöka Trymhem, och Loke då säkerligen
åtfölja honom, ty åsafadern kunde sällan undvara så muntert
resesällskap. När Valand hörde detta, lade han undan svärd-
smidet, och hamrade andra ting, som sågo simpla ut: de
liknade stänger, men den som tog en sådan stång om ena
ändan kunde icke släppa tag, sålänge Valand höll om andra.
Det föll den allvarsamme smeden in, att äfven han kunde
hitta på ett upptåg. Valand steg i sin örnham, flög till
Trymhem och spridde stängerna i däldernas gräs vid källor
och bäckar.

Det led mot våren, och Loke såg med hemligt löje, huru
äserna med hvar dag vordo oroligare, ty det likade sig till
"att byggmästaren skulle få muren färdig på utsatt tid. Om
natten körde denne efter sten med Svadelfare, om dagen upp-
murade han det framkörda. Allt större vardt äsernas ängslan,
och de sågo ej med goda ögon på Loke, som tillrådt aftalet.
Men just då förtroendet till honom hade sjunkit som djupast,
steg det med ens till sin största höjd. Loke sade dem, att
de i stället för att onödigt rädas för uppgörelsen med bygg-
mästaren borde glädja sig åt de härliga segertryggande gåf-
vor, som han på oegennyttigaste sätt, med största våda för
eget hufvud, förskaffat, ty Brock kunde just nu väntas med -:
Sindres täflingssmiden. Brock kom och medförde dessa kle-
noder: af guld ringen Dröpner, från hvilken hvart åttonde
dygn en jemnstor guldring dryper, och var det smycket en
gåfva till Oden; af jern hammaren Mjölner, som förärades
Tor; af ett vildgaltskinn den glänsande galten Slidrugtanne,
tillegnad Fröj. Det gälde nu, innan vadmålet företogs och
domen fäldes, att pröfva och fastställa gåfvornas egenskaper.
Dertill kräfdes för Dröpner minst åtta dagar. Man fann derför
lämpligt uppskjuta målet, tills Oden gjort sin färd i Trymhem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free