Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 SVENSK FILOSOFI.
tionerna, och hvilket därför rätteligen torde hafva bort få
sin plats efter dessa eller närmast före Boströms aforismer
«De mente ac perceptioner. Det heter nämligen i detta psyko-
logiska utkast, att> det, som är i ordets egentliga bemärkelse
eller det sanna varat, är Gud, den evige alltänkande anden,
det absoluta själfmedvetandet och fria förnuftet. Detta är i
förhållande till verlden urväsendet eller urkraften, och
denna är däraf fenomenet eller manifestationen, d. v. s. den
form, under hvilken det för vår ändliga ande, i följd af dennes
ändlighet, uppenbarar sig. Därför är det också nödvändigt
att å ena sidan ej sammanblanda Gud och verlden, men å
andra sidan ej: häller absolut afsöndra dem från hvarandra.
Den skapande kraften, urväsendet eller det absoluta förnuftet,
är öfver alt enhet i mångfald, enhet i en oändlighet af
särskilda, sins emellan olika funktioner, uti hvilka enhet och
mångfald äro på samma sätt förenade o. s. v. Dessa, på
ändligt sätt betraktade, äro äfvenså många särskilda väsen-
den eller krafter, och, såsom funktioner af en ande eler ett
tänkande väsende, äfven i själfva verket idéer eller percep-
tionskrafter. En lefvande kraft eller idé finnes i hvarje
varelse, som hör till verlden, utgörande dess inre, sanna vara
eller väsende.» !)
Ingen, som tillräckligt öfverväger hvad vi nu anfört om Bo-
ströms tidigare filosofiska läror, torde" kunna undgå att finna, att .
det ännu icke i dessa lyckats honom att verkligen höja sig öfver
Schellings verldsåsigt och det försök att gå utöfver denna, som
blifvit gjordt af Grubbe i hans ontologi. Detta röjer sig i
Boströms kvarstående å den ståndpunkt, från hvilken det
gudomliga själfmedvetandet uppfattas såsom en oändlig kraft,
hvars funktioner eller yttringar de gudomliga idéerna vore.
I detta föreställningssätt, och i det därmed förenade antagandet
af en gudomlig skapelse, som sammanfölle med Guds tanke-
verksamhet, visar sig schellingianismen ännu oöfvervunnen.
Då nämligen en tidlös verksamhet är ett ord utan begrepp,
så är det tydligt, att Gudomen, om han bestämmes såsom
en kraft i detta ords egentliga bemärkelse, nödvändigt faller i
1) Boström, p. anf. st. s. 118.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
