Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FILOSOFI. 45
tanke på mig själf eller på ett förnimmande väsende, då jag
afklädt tinget alla dess predikat och egenskaper, hvilka be-
teckna dess förhållande till mig såsom förnimmande, så kunde
jag ej tänka dess verklighet annars än såsom en möjlighet
att åskådas, så snart en intelligens kommer till. Men är nu
denna möjlighet själf en förnimmelse, och kan den ej tänkas
utan en intelligens, så är det klart, att jag aldrig kan komma
ifrån jaget; jag borttager mitt jag, och såtter mig dock dit
såsom åskådare för att se, huru det sedan skall se ut. !)
Vända vi oss till Boströms sats, att ingenting kan
vara en bestämning, utan att äfven vara något för
sig själft, så vilja vi ej bestrida, att man äfven för denna
kan uppvisa förberedelser hos Hegel, t. ex. i hans lära om
substantialitetsförhållandet och dettas öfvergång, genom växel-
verkans kategori, till begreppets kategori, äfvensom i läran om
den själfständiga karaktär, som tillkommer begreppets mo-
ment o. s. v. Men detta hindrar dock ej, att den ifrågava-:
rande satsen genom den förbindelse, hvari den af Boström
sattes med läran om identiteten af «vara» och «förnimmas>, ut-
gör en af dennes egnaste tillhörigheter. Detta bevisas också
däraf, att den ifrågavarande satsen hos Boström tjänar till ett
väsentligt stöd för öfvervinnandet af spinozismen och af panteis-
men i allmänhet, eller för att göra gällande tänkbarheten
däraf, att Guds bestämningar tillika äro själfständiga väsenden,
under det att Hegel kommer till det resultat, att det absolu-
tas bestämningar, såsom uttryck för dess inskränkningar, icke
kunna vara någonting annat än osjälfständiga uppenbarelse-
och framställningsformer af det absolutas enhet.
Slutligen är det ock mindre riktigt, när herr Burman
säger, att «Boström från Hegel tydligen har sin uppfatt-
ning af det absoluta såsom allvetande under systemets form.»
Ty väl må det vara sant, att Hegel, när han i sin logik
eller metafysik förklarar, att begreppet är en ideell enhet af
bestämningar, hvilka äro samstämmiga med det hela, och af
hvilka hvar och en kan betraktas såsom ett uttryck för detta,
visar sig såsom en föregångare till Boström. Men Hegel är
!) Höijer, Saml. Skrifter. Upsala, 1825—1827 ss. 108 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
