Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 LITERATUREREF FRÅN FINLAND.
na krans af tio noveller, hvilka äro sammanstälda till ett slags
»Decamerone>, erbjuder till sitt innehåll ingen annan enhet än den
romantiska uppfattningen, som har tryckt sin prägel på det hela.
Det är en kollektion af sällsamma historier, som läsaren här bju-
des på. I den första tiondedelen mötas vi af två älskande, i hvil-
kas kärlekshistoria tvenne hallon spela samma mystiska rol som
»konungens ring» i >Fältskärns berättelser» samt »konungens handske»
i berättelsen af samma namn. Så hafva vi historien om »den evige
studenten,» en >»seklens vagabonds, 240 år gammal, hvars kropp
är liksom balsamerad af dammet i gamla böcker och manuskript
och hvars ande hålles i exaltation genom en brinnande arkeolo-
gisk upptäcktsifver. Han jagar genom seklen efter en gammal
foliant, och när han omsider får trycka pergamentsrullen mot sitt
hjerta, dör han i samma ögonblick af glädje. Visar sig studenten
kunna trotsa tiden, så förstår »Fröken Drifva» att trotsa sitt kön.
Hon är manligare än den manligaste man. Det betyder ingen-
ting för henne att klättra uppför de högsta berg eller att åka på
skidor utför de brantaste brådstupor. Hon är en jägare, hvars
lod aldrig felar sitt mål, en ryttare, för hvilken det är ingenting
att tygla den vildaste häst, en kapplöpare, som icke har sin öfver-
man. Det betyder föga för denna björnunge att hejda en ske-
nande häst eller att från isvaket uppdraga de drunknande. Som
sådan är hon en förträfflig förberedelse till »lindanserskan»>, denna
förkomna, förvildade varelse, med sitt »rotlösa, regellösa, ur hakar-
ne fallna lif, som lider af sjelfmordsmani och från bron kastar
sig i den stupande forsen, men som dock låter educera sig till en
god hustru. Detta sker framför allt genom en naturläkarinna, en
»klok gumma», som genom sina »underverk> kommer läkarens teo-
rier på skam, i det hon äfven förstår att bota själen, medan läka-
ren endast vet botemedel för kroppen. Önskar man ytterligare
vittneshörd om huru råmärkena flyta tillsammans i dessa sägner,
så hänvisa vi till »Brita Skrifvars, sjömanshustrun, dottern till en
daglönare, men med hedersbegrepp hemtade från chevaleriets rid-
darecodex. Att vi slutligen mötas af en novell, som behandlar
den »magnetiska kraft, som under vissa förhållanden, i hvilka nerv-
systemets verksamhet är sjukligt stegrad, utöfvar ett stort välde på
menniskorna», och der frågan om andars framkallande diskuteras,
bör icke efter det föregående förvåna någon.
Att våra dagars läsare kunna draga känsel af dessa föråldra-
de motiv, beror framför allt på det sätt, hvarpå de äro framstälda.
Topelius har en berättaretalang, som hvarken blifvit öfverträffad
eller upphunnen af någon annan hos oss. Det är ett konstant
flöde, som rycker läsaren med sig. Härligare naturmålningar, än
denna stil upprullar för oss, kan man icke begära, och äfven för
känslornas svallsjö eger den uttryck, vexlande som vindkasten på
en lätt krusad sjö. Denna stil trycker sin prägel på det hela, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
