Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURBREF FRÅN FINLAND. 69
trädd vitter bana, som aldrig blef fullföljd. Flertalet af dikterna
i denna samling äro från 1840-talet, då Berndtson i sina kalen-
drar Mecken (1845—47, 1849) och Fjäriln (1851), samlade sina
egna och decenniets framstående skalders färskaste produkter. Vid
denna tid (år 1846) utgaf han ock ett häfte »Smärre dikter,» och
från detta härrör mesta delen af det urval, som nu bjudits all<
mänheten i det posthuma verket af denne författare. För den nu-
varande generationen, som hufvudsakligen kände Berndtson som
konstkritiker och som författare till skådespelet »Ur lifvets strid»,
äro dessa dikter för det mesta nya bekantskaper. Hvad som dock
genast kännetecknar honom äfven i: dikterna är den formella ans,
som utmärker alstren af hans penna. Det är en högst städad -
sångmö, klädd i lätt åtsittande silfverfjädrad korsett, med något
stel, men prydlig hållning. I formelt hänseende uthärdar Berndt-
son godt jemförelse med sina samtida, ifall han icke öfverträffar
flere af dem. Hvad innehållet beträffar, får man skärskåda det-
samma under de två grupperna: allvar och skämt. Den förra”
är talrikare representerad, men åt den senare vore man frestad att
gifva företrädet. De allvarliga dikterna sakna nemligen öfver huf-
vud ursprunglighet och friskhet. Det är för det mesta bekanta
stämningar, tyvärr ofta nog instängda kammarfantasier. Sångaren
jublar öfver vårens ankomst eller klagar öfver den kulna hösten,
besjunger ensamhetens tysta glädje, blommornas fröjder, ungdomens
och oskuldens drömmar, kärlekens sällhet och saknadens smärta.
Det blott alltför vanliga poetiska vemodet med sorgen som ut-
gångspunkt och en tärande längtan som slutstrof är äfven genom-
gående. Inspirationen är ofta matt, så att diktens skepp fram-
drifves af reflexionen, ja mången gång står sångaren tveksam, hvad
han egentligen skall sjunga om. För det mesta är det idel känslo-
stämningar, hvilka möta i samlingen, men äfven förekommer här
och der någon liten genrebild. En större romanartad dikt i fyra
afdelningar med reminiscenser från Runeberg ingår äfven i denna
upplaga. Större intresse skänka i hvarje fall Berndtsons dikter på
skämtets område. Föremålen för det än godmodiga, än bitande
skämtet äro visserligen icke nya; det är de vanliga ämnena, ljus-
skyggheten, fåfängan, bördshögfärden, sällskapslifvet, hvars svaga
sidor förf. ställer i komisk belysning. Men förf. eger en verklig
komisk fond och en lycklig förmåga att afvinna saken dess löjliga
sida, hans satir går aldrig till öfverdrift och den lediga och väl
funna formen gör sig här förträffligt gällande. På detta område
finnas flere dikter, hvilka måhända hafva beståndande värde, och
de allra flesta kunna åtminstone ännu i våra dagar läsas med nöje.
Skada blott, att utgifvarens stränga urval låter denna sida af Berndt-
sons lyrik framträda så ytterst fåtaligt representerad.
När jag från desse trenne representanter för ett förgånget tid-
skifte i vår literatur öfvergår till våra dagars debuterande förfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
