Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.
106 NORDISKA FÖRFATTARES ARBETEN
hvarifrån han åtföljde Cook på en af dennes stora söderhafs-
resor (1772). Sparrmans reseskildringar, hvilka från natur-
vetenskaplig och etnografisk synpunkt bevara många värde-
fulla upplysningar, innehålla äfven ett och annat för språkfor-
skaren. I slutet af deras första del äro sålunda införda tvänne
ordförteckningar, den ena afseende /ottentott-språket, den andra
kaffer-språket. Sparrman har också i notskrift antecknat den
enligt hans ord visserligen icke delikata» men dock »glada
och ingalunda obehagliga melodi, till hvilken han hört hottentot-
terna sjunga sin korta dansvisa: maijema, maijema, huh huh huh!
C. P. Thunberg, en annan af den linnéanska natur-
forskningens vidtberesta sändemän, tillbragte liksom Sparrman
och ungefär samtidigt med honom någon tid i Kapländerna.
Äfven han har egnat några sidor af sin »Resa» åt hottentot-
ternas språk. Han finner detta särskildt genom sina «smällar»
(smackljud), hvilka han riktigt uppfattat säsom utgörande tre
skilda slag, vara både svårlärdt och missljudande. «När någre
hottentotter sitta tilsammans at språka, låter det nästan såsom
någre gäss kaklade tillhopa», säger han, och menar sig hafva
iakttagit att detta språk äfven för infödingarna själfva är mö-
dosamt. Han «märkte detta nogsamt deraf att de affecterade
sig och mödade läpparne; de kunde dock prata med tobaks-
pipan i munnen, men då endast föra korta samtal.>
Sparrmans och Thunbergs ordlistor afvika icke obetydligt
från hvarandra. Icke häller stämma någonderas uppgifter fullt
med hvad man finner t. ex. i Wallmanns tyska Namaqva-
grammatik. Olikheterna grunda sig emellertid blott till en
del på bristande noggrannhet hos de svenske iakttagarna. De
sammarnrhänga också med hottentott-språkens söndring i olika
munarter, och kunna från denna synpunkt möjligen ännu hafva
intresse för en hottentott-grammatiker. Det må nämnas, att
Thunberg i sin resebeskrifning äfven inrymt tämligen omfat-
tande ordförteckningar öfver malajiskan och i synnerhet öfver
japanesiskan. Det senare språket afhandlas på ej mindre än
60 sidor. Som gengäld hafva japaneserna till sitt språk öf-
versatt Thunbergs Flora japonica.
Bland värt århundrades svenska Afrika-skildrare är väl
Charles Andersson den mest bekante. Under mångåriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
