Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 he RIKSRÄTTSÅTALET I NORGE.
han: afstyrkt regeringsbeslut af angifvet slag, äfven om han
derefter besörjer dess verkställighet, och detta fredar enligt
Norges grundlag under alla förhållanden samtliga statsräds-
medlemmar, äfven vederbörande departementchef, i olikhet med
hvad förhållandet är enligt svensk statsrätt, till följd af fö-
redragandens särskilda skyldighet att i föreskrifna fall vägra
kontrasignation. Hvad angår sjelfva beskaffenheten af det an-
svar, som må ådömas, säger Sverges R. F. $ 106, att riks-
rätten skall döma anklagadt statsråd efter allmän lag och den
särskilda författning, som till bestämmande af sådant ansvar
utaf Konungen och riksdagen faststäld blifver, medan Norges
Grl. i 4 30 blott säger, att statsrådsledamot är ansvarig för
sin embetsverksamhet «således som sedan bestämmes>, utan
att närmare angifva sättet hvarpå detta skall ske. Likasom
Sverges Rikes Ständer öfverlemnade vid riksdagen 1809—10
till Konungens pröfning och bekräftande den ansvarighetslag»
som af Konungen den 10 februari 1810 gillades och stad-
fästes, så blef äfven af Norges storting och Konung antagen
en «lag om straftbestämmelser för statsråd och höjesterets
medlemmar samt för stortingets och riksrättens medlemmar
för de förbrytelser, de såsom sådana måtte begå», hvilken ut-
färdades den 7 juli 1828. Båda dessa lagar utgå från den
grundsats, att statsrådets medlemmar, för att kunna ådömas
de i lagen omförmälda straff, skola hafva begått embetsförbry-
telser, hvilket fått sitt uttryck i Sverges ansvarighetslags in-
gress, hvari det heter, att «desse embetsmän ej kan till last
läggas, om emot deras på anförda skäl grundade råd ut-
gången utan deras förvållande blifver olycklig och det äsyf-
tade goda ändamälet icke vinnes», och enligt den norska an-
svarighetslagen fordras, att statsrådet skall uppsåtligen hafva
åsidosatt sin embetspligt, för att kunna fällas till straff. Att
den utgått från samma grundsats som den svenska, visar sig
deraf, att den begagnat liknande ordalag, som R. F. $ 106.
Det heter nämligen A. L. $$ I, 2 och 3, att statsråds-
medlem skall undergå der bestämda straff, om han «mot
grundlagen eller andra gällande lagars föreskrifter genom åsi-
dosättande af embetspligt, genom föredragning, råd eller be-
slut medverkat till regeringsbeslut af uppgifven art. I $ 5,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
