- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
141

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RIKSRÄTTSÅTALET I NORGE. 141

eller en försummelse, som medfört skada för det allmänna eller
den enskilde. Någon särskild politisk egenskap kan således ej
riksrätten hafva, hvilket ytterligare visar sig deraf, att den
har att upptaga förbrytelser, som af höjesterets medlemmar och
stortingsmän begås. Lika litet som riksrätten kan anses vara
skyldig att vid sin tillämpning af lagen på dessa låta sig ledas
af politiska biafsigter eller blindt godkänna åklagarens upp-
fattning i saken, lika litet kan riksrätten anses berättigad att
så förfara mot statsråden. Kan det vara tänkbart, att riks-
rätten skall pröfva efter en princip, då det gäller vissa an-
klagade, och efter en anpan, då det gäller andra? Ett sådant för-
farande af domstol kännetecknas såsom väld, för hvars begå-
ende ledamot i annan domstol ej skulle kunna undgå åtal och
straff. Till följd häraf måste statsrådsledamot, som skall
kunna rättvisligen fällas af riksrätten, vara öfvertygad att
hafva begätt en missgerning, d. v. s. uppsåtligen emot tydlig
lag brutit sin embetspligt.

Riksrätten är således en domstol, som skall fullständigt
utreda och i öfverensstämmelse med lagarne, sådana de i en
insigtsfull och samvetsgrann domares hand tolkas, ransaka,
pröfva och döma. Det är derför, lindrigast sagdt, ett fåvitskt tal
att påstå, att densamma, i strid mot sin egenskap af att vara en
domstol, hvars ledamöter handla uppå domareed och ansvar, skall
vara ett bestämdt redskap i folkviljans hand och sjunka ned
till verkställare af hvad stortingsmajoritetens ledare förklara
vara folkviljans beslut. I fråga kan sättas, huruvida riksrät-
tens sammansättning och det förfarande, som skall vid an-
stäldt åtal iakttagas, gifva erforderliga garantier för att en
så felfri och rättvis dom, som man väntar sig af en domstol,
som dömer i på en gång första och sista instans, skall kunna
åstadkommas. Man finner nämligen att riksrättens pluralitet
utgöres af lagtingets ledamöter. Det sätt, hvarpå lagtinget
sammansättes, gifver stortingspluraliteten makt att insätta i
lagtinget idel lydiga partiredskap, hvilkas obekantskap med
lag och : oerfarenhet i lagtolkning göra dem oförmögna att
med bästa vilja i verlden kunna bedöma förekommande rätts-
förhållanden, helst om blicken skymmes af en förut intagen par-
tiståndpunkt. Förhandlingarna skola icke ens ledas af någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free