- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
156

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

od

gare embeten eller uppdrag; nej, han måste tillika förklaras ovär. = |
dig att vidare nyttjas i rikets tjenst för att riksrättens dom skall
innebära något straff. Om på detta sätt enskilda, äfven af majo- = |
ritetens män aktade personer oförtjent stämplas med vanfrejd, =
eller om en domstol förvandlas till ett revolutionstribunal för att
straffa dem, som våga hysa annan mening om hvad statens bästa |
kräfver, än den, som en f. t. i riksförsamlingen herrskande majori-
tet fordrar, detta betyder för den hänsynslösa maktlystnaden in-
tet. Ty hvad är det som riksrätten skall afgöra? Jo, om den af
statsrådets ledamöter biträdda tolkning af grundlagen, hvilken
har så väl allmänt som specielt norskt statsrättsliga skäl för sig,
skall vara den rätta, eller om den tolkning som majoritetens
aktionskomité behagar dekretera såsom sin uppfattning, skall cr-
hålla företräde; samt om den oro, som grumlar sinnena i Norge,
är uppkallad af konungens sanktionsvägran eller om denna
sinnenas jäsning är alstrad af den agitation, som väckts till
lif af missnöjet hos det fåtal, som vann pluralitet i stortinget
för dess beslut den 9 juni 1880.

Hvad vi tryggt kunna påstå är, att ingen domare i något-
dera af brödrarikena, han må höra till hvilket politiskt parti
som helst, som hade att under domareansvar pröfva åtalet,
skulle kunna döma den anklagade ens till embetets förlust, än
mindre till vanärande atsättning. Fråga vi oss slutligen, om riks-
rätten skall kunna anses behörig att ådöma det straff, som ak-
toratet har yrkat, måste vi derpå svara ja. Formelt har den
enligt A. L. rättighet, d. v. s. makt att i första och sista instans
döma statsrådets ledamöter till det straff, som yrkats. Huru-
vida flertalet af riksrättens ledamöter, hvilkas ojäfvighet dess-
utom åtminstone är starka tvifvel underkastad, verkligen skall
komma att i mer eller mindre mån foga sig efter aktoratets
gifna vink och således såsom förtjenta af straff stämpla ofvan
anmärkta embetsåtgärder, beror på huru vaket rättsmedve-
tande och stark rättskänsla de besitta.

Om vi till slut taga i betraktande, hvad vinst för landet
en fällande dom af riksrätten innebär, så finner man af hvad vi
förut utvecklat (jfr sid. 138 och ff.), att riksrätten hvarken är be-
rättigad att under sin pröfning och dom taga i öfvervägande
regeringssystemet såsom sådant, på sätt aktor yrkat, ej heller

156 RIKSRÄTTSÅTALET I NORGE.

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free