Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 SEGERSVÄRDET.
binda dig vid detta träd. Vill Urd eller någon annan magt.
som är dig blid, lösa dina band, så är det jag, som bär följ-
derna. Lösas de icke, är det din egen skuld, att du dör för
skogens vilddjurs tänder hellre än att mottaga en hjeltes vän-
skap. — Han band honom och gick. Mörkret föll på, och
vilddjuren tjöto i skogen. Då kom Od i håg, att hans moder
i kumlet sjungit åt honom en kraft, som mägtar spränga lås
och förbränna bojor. Han andades på banden, och de föllo
sönder som sköre. Od stod upp och gick, men föga glad ät
sin frälsning. Han blygdes att återse de sina och ströfvade
länge i vildmarkerna dyster och grubblande.
Så kom han till Alfrem och gick med dröjande steg
ned mot Vimur, för att återvända till Trymhem. Vid Vi-
mur höll månguden Nep vakt med en skara af Vanahems
krigare. Längre upp längs vattnet hölls vakten af Ivalde med
alter och Alfhemsjettar. Nep, alla goda väsens rådkloke vän,
förde Od afsides och hade med honom ett samtal, som sking-
rade hans missmod med hoppet om nya häpnadsvärda brag-
der. Han, som befriat Fröja, skulle han vara ur stånd att
bemägtiga sig segersvärdet? Det vore dock ett företag att
fresta. Mot heligt löfte att icke låta svärdet återkomma i
Valands hand, gaf Nep ynglingen aktvärda råd, huru han
skulle bereda sig till och söka utföra en färd ned i underjor-
den till den rot af verldsträdet, der Valands största konstverk
förvarades. |
Kort efter Ods hemkomst spredo sig otroliga och likväl
sanna rykten. Had, den höge åsaynglingen, skulle hafva öf-
vergått till jettarne. Had, Odens son och Balders broder,
hade på den eldfnysande hästjetten Håfetes rygg, vid sidan
af Loke och följd af Offotes bloddrickande varghund ridit ut-
efter den uppstälda jettehärens led och högt gifvit tillkänna,
att han ville vara deras höfding och föra dem till nya strider.
Sitt förbund med Loke hade han bekräftat dermed, att han
åt denne utverkat Sigyn till maka, Guses dotter, en älsklig
jettemö, till hvilken Lokes vanstälda läppar icke dristat tala
om kärlek. Hela jetteverlden var i fröjdefull häpnad: öfver
hvad som timat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
