Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MINNESVÄRD DAG. 217
— Än sen, säger ni, svarade han och hans stämma darrade,
än se’n? det som ni ser der, det är Verona. — Verona, Verona!
utropade alla och klappade i händerna.
Ordet hade snart spridt sig, hela bataljonen hade i ett ögon-
blick skyndat fram. Allas ögon riktades åt samma håll, allas ar-
mar sträckte sig mot dessa torn, allas läppar upprepade samma
ord, de sågo dit bort, som man ser ... . Har ni någonsin varit
länge borta utan att hafva fått se er mor? Har ni gått att möta
henne, spejade ni icke längs vägen, der hon skulle komma, och
när ni långt, långt borta såg en svart prick och ett hvitt dam-
moln, när ni hörde ljudet af postiljonens horn, hvad kände ni då,
fröken? Detsamma kände vi, när våra ögon gladdes att se dessa
efterlängtade torn . . . när vi utropade detta kära namn.
Åhörarinnan darrade.
Vi stodo der uppe alla regimentets fyra bataljoner, fortsatte
officern. Plötsligen höres ett högt skri, alla soldaterna rusa upp,
officerarne kommendera: ställning! Kompanierna ställas åter upp,
det råder tystnad öfver allt. Ånyo ett rop, och officerarne kom-
mendera: bajonetten på! Och alla fyra bataljonerna sätta bajonet-
terna på och det blir ånyo tyst. Hvad är det? Hvad har händt? .
frågar man hvarandra. Ofverstens adjutant spränger fram, närmar
sig vår major och hviskar något i hans öra. Majoren ropar:
framåt! Bataljonen sätter sig i rörelse, går öfver bergsspetsen och
ned för sluttningen åt det håll, der fienderna äro. Alla, som stå
ini bataljonen — så stod jag — sträcka sig upp för att se, hvart
man går, men man kan ingenting se, det första kompaniet skym-
mer utsigten. Jag vänder mig om och ser de andra bataljonerna,
som följa oss på afstånd i långsam marsch. Plötsligt kan jag, då
det sista kompaniet befinner sig på en höjd, på afstånd se midt
emellan träden en rörelse, ett blixtrande af vapen. I samma ögon-
blick hör jag en förfärlig gevärssalva, det hviner till höger, till
venster, vid mina fötter, öfver mitt hufvud, hjertslitande rop några
få steg ifrån mig och långt bort ser jag ett stort moln af hvit rök.
En stark stämma ropar: anfall med bajonett! I oordning och
förvirring ilar bataljonen framåt i stormmarsch. Åter ett rop:
Savojen! Bataljonen bryter ut i ett högt skri och störtar fram i
språng. Man ser endast rök, å nyo smattrar en gevärssalva, å nyo
hvina kulorna. Framåt framåt, . . . halt! Trumman har gifvit
tecken att göra halt. Hvar äro vi? Hvar är fienden? Hvad gör
man? Så mycket rök! Hela bataljonen är skingrad. Der ligger
en byggnad ... Det ser ut som man sköt derifrån. Förvirrade
rop af anfall med bajonett! höras midt under gevärssalvorna. Ba-
taljonen störtar framåt. Hvart går man? Man ser ingenting. Ah,
der är en port. I raseri störtar man fram med sänkt bajonett,
man kommer in på en gård; der är fienden kring en fana. Mod,
framåt! Rundtom fanan, bröst vid bröst, en mur af orörliga bajo-
Ny Sv. Tidskr. g:te årg:s 3:e häfte. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
