Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRELÄSAREN. 301
rosenröda liliputanska sko! Med denna fina sko stötte hon så ener-
giskt till vågskålen, att Diogenestunnan med hela sitt filosofiska in-
nehåll sprang i höjden. Jag beslöt att antaga platsen som föreläsare.
Gubben hade emellertid spetsat öronen och ropade muntert:
«Ah, det är du, din yrhätta? Hon lyssnar, må ni tro, vid
dörren, tills pappa slumrar in — vid lektyren; allt går sönder,
blott hon rör vid det! Hvad har det blifvit af pagoden på
byrån? Hvem har slagit sönder den? Hushållerskan, naturligtvis hus-
hållerskan. Men hvem har stält den sönderslagna pjesen på
kaminen, att pappa ej skulle finna den? Hushållerskan, naturligtvis
hushållerskan. Hit, synderska, kom hit! Sätt dig på mitt knä!
Du tror att jag ej ser — men ser du! här i fingrarne äro mina
ögon. — — — Men det var sant, herrn der — — detta, min herre,
är min dotter Anastasia — min salig hustru har betungat mitt
samvete med detta namn! Det är mitt andra plågoris och det
är ett skarpt ett, må ni tro. Var nu god och fortsätt, men tag er
väl i akt, ty ni har fått en sträng kritiker.»
Min röst hade undergått en märkvärdig förändring. Den
hade plötsligen vaknat ur sin dåsiga enformighet och höjt sig till
en sådan uttrycksfullhet och ett sådant svung, att gummans dröm
genom mitt föredrag fick en så liflig färg, att hon helt säkert,
om hon hört det, skulle hafva gifvit hela dagens förtjenst på sina
päron, dadlar och pomeranser derför, och vid ett ställe der
författaren i drömmen inflätade ett älskligt ungdomsminne, måste
jag sjelf beundra den innerlighet och lidelsefullhet jag inlade i
min ton.
«Evigt samma visas afbröt den blinde min läsning. Detta
här är för dödande tråkigt. Ingen enda af dessa herrar skrift-
ställare förmår skrifva två sidor, utan att åtminstone tre gånger
slå an denna sträng. Liksom det i verlden ej funnes något annat
än kärlek, och dock fins der så litet, så litet just af den. Och
dervid öfverallt dessa utslitna beskrifningar, som lånats från hjel-
tinna till hjeltinna liksom maskeraddrägter; elastiska former, fina
ögonbryn, glänsande blå ögon, blek hy, drömmande uppsyn — så
att man kan bli rent af förtviflad! Intet annat än kärlek! Om
icke den svarta eviga natten blefve för lång för mig, så vet Gud
att jag icke skulle vilja höra ens en rad om den der eviga kär-
leken. Naturligtvis skall ni, min herre, finna mitt omdöme väl
hårdt — vid era år — men huru gammal är ni?»
«Tjugofyra års», svarade jag med eftertryck.
Den blinde rynkade ögonbrynen och bet sig i läppen. Efter
en stund sade han, i det han med Ståzas hjelp reste sig ur
länstolen: «För i dag må det vara nog! Ert föredrag är mycket
angenämt och är ni nöjd med mig, antager jag er till föreläsare.
I afton gör ni oss kanhända den äran att supera hos oss?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
