Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGNORINA GIOVENTU. 317
mannen, hvars kala lutande hufvud såg ut som en dödsskalle, och
lät sin långa stråke muntert gnida strängarne på fiolen. Musiken
blef allt vildare, dansen allt mera svindlande; de maskerade figu-
rerna försvunno i en lång trollkrets, spelmannen fäktade allt vildare
med sin långa tunna arm och nickade allt häftigare med sitt kala
hufvud. I sin hänryckning böjde kopisten hufvudet och hans mun
berörde som ett glödande jern signorina Gioventuis sköna läppar.
I detta ögonblick stod en äldre man med ett jovialiskt utse-
ende och lutade sig öfver en säng på lazarettet. Betänksamt tog
han sig en pris ur sandelträdosan och såg forskande på den feber-
sjuke kopistens ansigte. Efter en stund yttrade han till den väl-
födde sjukvaktaren: «Möjligt att han håller ut till i morgon
bittida.>
Den döendes läppar öppnade sig, hela hans kropp skakades
af en feberrysning och ur hans flämtande bröst frampressades en
djup suck: «Addio, addio, signorina Gioventt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
