Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 «OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN.
derfor kun at fremstille disse Former i deres Reenhed og
Fuldkommenhed, afklade dem alt det Tilfeldiga og Forgen-
gelige, der kleber ved de enkelte timelige Individer som
saadanne, med ett ord: at idealisere Skikkelsen». Och detta
blef då konstens uppgift. (S. 13—16).
Men sedan konsten sålunda börjat att skilja sig ut ifrån
religionen för att föra ett eget själfständigt lif, så fullföljes
denna emancipationssträfvan därhän, att den leder till upp-
komsten af en profan konst, eder afstreifer de guddommelige
Attributer og de traditionelle Gudeforestillinger», och som i
följd häraf också kan «senke sig dybere ned i Menneskelivet
og Naturen, antage saaledes, om man vil, et mere realistisk
og naturalistisk Preg» — utan att därför behöfva förlera sin
ursprungliga ideala eller idealiserande karaktär. Denna kon-:
stens idealitet är emellertid närmast och till en början «af li
gefrem, direkt, naiv Art. Realisme og Idealisme gaae ligetil
op i hinanden, uden at der merkes nogen Forskjel eller Mod-
setning.» Och det är nu detta stadium i konstens utveck-
lingshistoria som renast och fullkomligast representeras af den
helleniska antiken; något som i sin ordning på det närmaste
sammanhänger med och betingas af hellenismens hela egen-
domliga världsåskådning, hvilken betecknas såsom «i Grund og
Bund &esthetiska. Detta nämligen närmast i den meningen, att
«den greske Aand kan allermindst dvele ved?det Gudommelige
i dets over alt Endeligt opheiede Ubegrendsethed>, utan «soger
strax at indfatte det i endelige Skikkelser og Former» och
ser i dessa ett «omedelbart> och fullt «adaequat> uttryck af
deras andliga (ideella) innehåll; hvilket med andra ord vill
säga, att hellenismen, så att säga, lefver i en värld af ostörd
och obruten harmoni mellan idé och verklighet (innehåll och
form). (Jmfr s. 17—19).
Såsom den diametrala motsatsen (den oundgängliga dia-
lektiska antitesen) till denna hellenismens hyperästetiska världs-
åskådning och dess därpå hvilande konstbildning införes här-
efter «Hebre&erfolkets religioes-moralske Livsbetraktning>», hvil-
ken å ena sidan strängt fasthåller begreppet om «Gud i sin
Adskillelse fra Verden som den absolut over al Endelighed
Ophsiede», som «ikke kan fattes eller fremstilles i nogen en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
