Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN. 341
tande häraf bör det då måhända genast, för fullständighetens
skull, anmärkas, att den nyss karaktäriserade naturalistiska
stilprincipen (att kopiera naturen) gärna går hand i hand
och med inre nödvändighet drifves att förr eller senare
öppet ingå förbund med en mer eller mindre skarpt utpräglad
materialistisk — och i följd häraf äfven pessimistisk — världs-
åsigt, som, förnekande andens frihet, betraktar och behandlar
alt lif företrädesvis från dess fysiologiska — och patologiska ’
— sida eller åtminstone i alla lifvets yttringar, de högsta och
ädlaste ej mindre än de lägsta och föraktligaste, ser och er-
känner föga eller ingenting annat än rent naturnödvändiga pro-
dukter af allehanda mekaniskt samverkande faktorer; hvari-
bland då vanligen ärflighetslagen och «de almindelige Sam-
fundsforholde» få sig tilldelade hufvudrollerna. (Jmfr Kunstr.
s. 60—067). Det sagda har åtminstone sin tillämpning på det
slags moderna naturalism, som ser sin egentlige profet i Émile
Zola, som i Georg Brandes har en af sina talangfullaste sak-
förare på den literära kritikens fält ”), och hvaraf t. ex. Henrik
$) I hans sista bok Det moderne Gjennembruds Mend säges t. ex. om
J. P. Jacobsen, att «hans Psykologi er saa dyb, fordi den altid grunder i
noget Fysiologisk» (anf. st. s. 197—198); om förf:s egen broder, Edvard
Brandes, yttras bl. a. — likaledes i tydlig afsigt, att det skall innebära
någonting i hög grad berömmande — att han «i Lovene for den ubevidste
Produktion sér en Art psykologisk Algebra» (s. 286); och kort därefter he-
ter det om den samme: «Fysisk bestemtes hans Aandslivs Karakter ved
Arten af hans Nervesitete (s. 289). — För öfrigt är det en bekant sak,
att G. Brandes” vittra kritik väsentligen gått ut på att, i Bestämd motsats
mot cRomantikens Skenhedsdyrkelse», göra gällande såsom literaturens och
konstens hufvudsakliga och egentligen enda uppgift att troget — med
«Sandhedskjerlighed» och «Virkelighedssands» — återgifva hvad konstnä-
ren själf sett, hört och genomlefvat; och så till vida är han då tydligen
en principiell anhängare af naturalismen i detta ords här ofvan först an-
gifna bemärkelse. Det förtjänar emellertid att här i korthet antecknas
att han åtminstone på sistone synes tveka att taga steget fullt ut i det ifrågava-
rande hänseendet. Georg Brandes har nämligen ett altför utveckladt konst-
sione — och jag ville säga i allmänhet altför godt hufvud -— för att vilja
tillåta, att den s. k. verklighetsdiktningen finge nedsjunka till bvad prof,
Monrad betecknat såsom en fantasilös fotografisk reproduktion, en rent me-
kanisk afspegling af det faktiskt gifna. Gent emot dylika osmakliga öf-
verdrifter häfdar han tvärtom på mer än ett ställe, att skildraren fastmera
har att elefte sig kunstnerisk fri over sit Stof» (anf. st. s. 325), ja än mer,
+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
