Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN.
tigade reaktion mot idealismens abstrakta allmäntyper slår
ölver i en sådan ytterlighet, att «Frygten for Ideen og Idealet
som det Almindelige, Almengyldige, der betragtes som Trivielt
og virkningslest>, leder till en oupphörlig hetsjagt efter nå-
gonting ovanligt, nytt och sällsamt, som «i Oieblikket kan
pirre Opmerksamheden: Malerne lebe til Spitsbergen eller
Ny-Zealand for at hente ukjendte Scener; Digterne gaae til
fjerne Lande eller rode op i hidtil ukjendte Samfundslag, for
blot at faae fat paa noget Fremmed> o. s. v. Och i den mån
som smaken, genom edenne bestandige Snappen efter pirrende
Afvexling> blir alt mer raffinerad och blaserad, mynnar den
sålunda inslagna riktningen till sist ut i ett afsigtligt uppsö-
kande af <det Uskjenne, Modbydelige, Slette: Man vil have
noget Piquant, noget som ”river i Halsen’, og det finder man
da helst i «det skjerende Disharmoniske, i det Skjonheds-
folelsen ligetil Stedende>. Och därmed har man då «i sin
Hunger og Torst efter det Reelle, Haandgribelige» hunnit
ända fram till «Hexernes Standpunkt i Shakspeares Macbeth,
hvor det heder: Fair is foul og foul is fair» — en ståndpunkt
som naturligtvis dömer sig själf och som af prof. Monrad
karaktäriseras såsom cen Omvendping af Idealet».
Det är mig icke alldeles klart, huru vida meningen är
att dessa nyss skildrade ensidigheter, öfverdrifter eller för-
vändheter skola ligga redan i realismens allmänna princip,
såsom dess oundvikliga, logiskt (eller dialektiskt) nödvändiga
konsekvenser, eller om de fast mera betraktas af prof. Mon-
rad endast såsom «afvägar» eller eförvillelser>, beroende på en
visserligen förklarlig missuppfattning af den ifrågavarande prin-
cipens sanna och hela innebörd. Emellertid bör det vara lätt
att finna, att endast det senare betraktelsesättet kan vara det
riktiga, under förutsättning nämligen att det eljest är rätt att,
såsom här ofvan skett, definiera realism i konsten såsom en
sträfvan efter lefvande individualitet och utpräglad karaktäri-
stik. Ty lika visst som alt lif och all individualitet förutsätta
enhet och sammanhang, lika visst måste all verklig karaktär
vara någonting helgjutet, som icke låter upplösa sig i en mång-
fald af hvar för sig själfständiga eller «paa sig beroende» en-
skildheter och följaktligen icke häller kan helt enkelt samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
