Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 LITERATUR.
afhandling af I. Fehr, med hvilken vi här sysselsätta oss, för första
gången underkastats en noggrannare skärskådning. Författaren
finner det egendomliga i frihetstidens literatur, det som förnämli-
gast skiljer densamma från både föregående och efterföljande pe-
rioders, just hafva legat därutinnan, att det politiska intresset er-
hållit så stor öfvervigt samt kunnat gifva prägel och färg åt för-
fattareskap som åt samhällsskick, och medgifvas måste, att detta
förhållande var ett af tidens mest framträdande karaktärsdrag, hvil-
ket just i den politiska diktningens frodiga utveckling har en af
sina mest i ögonen fallande yttringar. Visserligen har ej häller
Gustaf den tredjes tid alldeles saknat politiska epigram- och paskill-
författare, men dessa förekomma snarast såsom namnlösa och opå-
aktade epigoner från ett tidsskifte, som redan flytt, deras utfall
mot den nya ordningen blefvo också ej, såsom så många af deras
motstycken från föregående period, genom trycket offentliggjorda
utan vunno spridning på sin höjd inom den inskränkta kretsen af
författarnes partifränder. Under frihetstidens första och lyckosam-
maste, af partistriderna endast föga upprörda skede hade dock det
politiska intresset ännu ej hunnit blifva så öfverväldigande, som
senare blef fallet, och det var därföre blott i mera enstaka fall,
som meningssplittringarne gåfvo sig luft i den politiska visdiktnin-
gen. Det är först vid tiden närmast före och efter hattpartiets
seger 1738 som denna diktart i större skala behandlas, och från
och med denna tid begynna dithörande allt mera talrika alster
utöfva en omisskänlig inverkan på dagens stämningar, af hvilka de
tillika äro själfva uttryck. Politiska visor, som flutit ur en Dalins,
en Odels, en Leenbergs eller andra mera obskura pennor, bidraga
sålunda i sin mån att förbereda sinnena på förändringen i poli
tiskt system. Till framkallandet af den folkopinion, som herskade
vid utbrottet af kriget emot Ryssland, hafva dylika produkter rätt
kraftigt medverkat, men när detta krig fått en utgång alldeles mot-
satt den, hvilken tidens chauvinister bebådat, finna vi författarne
ofördröjligen ändra sina signaler och nu med framgång söka sin
uppgift i att på de olyckliga generalerna vältra hela skulden för
de nederlag och förluster, som drabbat fäderneslandet. Allt sedan
den tiden fortfor den politiska visan att vara ett under dagens
partistrider från hattarnes som från mössornas sida mycket anlitadt
vapen, men mest användning fick den dock måhända efter cen-
surtvångets borttagande 1766, efter hvilken tidpunkt också dess
skärpa och hänsynslöshet än ytterligare stegrades. Märkligast bland
de förbittrade pennfäjder, som då i visans form utkämpades, var
väl striden emellan den orolige lektor Stagnell och det vid denna
tid rådande mösspartiets vittre vapendragare, en strid, som synes
hafva funnit en mycket känslig resonansbotten i de genom den
sista politiska systemförändringen upprörda sinnena. Samtidigt be-
gynner likväl äfven den sig allt mera utbredande tröttheten och
LÅ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
