- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
419

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITERATUREREF FRÅN NORGE. 419

och pessimism, af själlöst fotograferande och skandal, som ser
endast naturens vrångsida och gjort styggheten till sin gud, lika-
som hellenerna gjorde skönheten. Redan hos ordens stormästare,
Émile Zola, är det ursprungliga och naturkraftiga paradt med en
god portion förvridet och sjukligt. Och denna brodd har —
ammad af tidsandan och utvecklad genom den starkt polemiska
hållning skolan från första början intagit — sedan skjutit frodigt
1 vädret. De fel, som hos Zola ännu voro natur, hafva hos hans
efterpladdrare blifvit helt enkelt manér och antagit formen af en
af dessa godtköpssanningar, hvilka — för att tala med doktor Stock-
mann i Ibsens «Folkefjende» — «en fri tenkende Mand maa göre
oprör moda. Vi ha fått en ny «allena saliggörande kyrka> med
sina apostlar och sina fanatiker, de där — såsom det alltid plä-
gar gå — hufvudsakligen upptagit riktningens skuggsidor, öfverdrif-
vit egendomligheterna och karrikerat dem. <«e«Naturalismen»> har
slagit öfver i onatur, «Nana» har efterföljts af «Sarah Barnuma3,
och protesten mot pryderiet hotar med att ända i pornografien.
När jag pekat på den moderna riktningens vanarter, så har
det emellertid skett endast för att genast tillfoga, att det sagda
— åtminstone inom skönliteraturens område — icke har någon
praktisk tillämpning hos oss. Visserligen har man också hos en
och annan af våra yngre författare velat spåra naturalistiska ten-
denser, och i anledning af «Gengangere» har icke en gång Ibsen
gått fri. Exemplet visar, synes mig, bäst beskyllningens halt, och
hvilken hopplös förvirring som råder med hänsyn till begreppens
bestämmande: Ibsen, idealisten kast exockenr, vid materialisten Zolas
sida! Därför att man är pessimist och väljer ett ohyggligt ämne
blir man dock sannerligen icke naturalismens elev, när så väl det
konstnärliga behandlingssättet som den etiska grundåskådningen är
så himmelsvidt olika som förhållandet är här. I själfva verket
äro vi ännu ett altför ungt och starkt folk för att kunna trifvas i
Paris” boudoirer, och våra stora författare äro i besittning af altför
mycket naturlig ursprunglighet för att kunna eller vilja offra på
modernitetens altare. . Denna sundhet och friskhet träder strax i
dagen vid en jämförelse med den samtidiga danska literaturen.
Vid sidan af alt det goda och ungdomligt käcka, som Georg
Brandes” epokgörande verksamhet har väckt till lif där nere, kan :
det väl svårligen nekas, att under den senaste tiden också en del
ogräs skjutit upp, och att «det unga Danmark» har frambragt åt-
skilligt, som närmare tyder på någonting blaseradt i den andliga
utvecklingen än på slyngelålderns älskvärda extravaganser — detta
må nu väsentligen böra skrifvas på det främmande inflytandets
eller på de nationella förhållandenas egen räkning. Redan hos en
så framstående författare som J. P. Jakobsen gör sig det sjukliga
och nervösa, det affekterade och trötta starkt gällande på bekost-
nad af hans fina iakttagelseförmåga och djupa psykologi; och i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free