Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 LITERATURBREF FRÅN NORGE.
tm
makt. Han går in i kyrkan under bön och sång, tusenden strömma
till för att se miraklet, och en skara prester, som kommit tillstädes
och hvilka till en början tviflande dryftat dess möjlighet, bida nu
1 spänd förväntan att det skall komma. I miraklet ligger, mena
de, panten på kristendomens sanning — den pant som skapade
de gamles tro — och skall någon kunna åstadkomma något så-
dant så måste det vara Sang; eljest är miraklet — och därmed
kristendomen själf — «cover evne>. Och: se — under prestens bön
reser sig den sjuka och går fram, och från kyrkan höres ett jublande
halleluja, som presterna och menigheten uppstämma. Men i det
samma som Klara faller i sin mans armar, dör hon, och Sang slår
sig för hjärtat och faller själf döende, med det tviflande spörsmålet
på läpparna: «Men detta var icke meningen —? — Eller? —
Eller?» — Härmed går ridån ned, och på bokens sista sida har
Björnson så tillfogat six förklaring i form af en hänvisning till ett
par franska vetenskapliga verk om nervositet och hystero-epilepsi.
Jag har försökt att gifva ett extrakt af styckets kärna, men är
rädd för att jag icke nått längre än till dess skal. När man läser
det, flyttas man likasom in i en främmande och okänd värld, som
ligger öfver eller utanför den verkliga. Hela första akten, som
bildar ett slags lyrisk introduktion till det dramatiska slutet, är en väf
af tankar, känslor och stämningar så fina, så osinnligt eteriska —
eller kanske rättare hysteriska — att de icke låta gripa sig. I
andra akten får man något fastare grund under fötterna och mär-
ker åtminstone hvart diktaren vill hän: det är kristendomen som
skall fällas genom förnekelsen af dess mirakler. På den teologiska
frågan skall jag icke inlåta mig; det kan invändas och har in-
vändts, först och främst att kristendomen alldeles icke hvilar på
mirakeltron, så som Björnson har uppfattat denna, och vidare, att
presten Sang med alla sina öfvermänskliga dygder i sin orimliga
naivitet, sin försumlighet gent emot familjen och sitt själfgoda bö-
nemakeri är långt ifrån att vara den kristna idealmänniska som
Björnson velat göra honom till. Hvad som är säkert, det är att
stycket lider af så mycken oklarhet och öfverspändhet, att en van-
lig läsare har mycket svårt för att njuta dess subtila diskussioner
och dess onekligen på flere ställen fina psykologi.
Högre än båda dessa dramer sätter jag det” fragment af en
större berättelse: «Det flagger i byen og paa havnenr, som har
stått att läsa i 1:a och 3:e årshäftena af «Nyt tidskrift». Då det,
som föreligger, blott utgör början till ett större ännu ofullbordadt
; arbete, är det naturligtvis för tidigt att därom fälla något afgö-
rande omdöme. Men om fortsättningen håller hvad början lofvar,
tvekar jag icke att säga, att denna berättelse skall komma att stå
på höjden af det allra bästa den oberäknelige diktaren skrifvit. I
synnerhet är första afdelningen glänsande. «<Et gammelt dokument»,
som ger sig ut for att vara nedskrifvet af klockaren vid kyrkan :i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
